fredag 15 november 2013

Tankar om en cykel

Den har stått där nu i ett par års tid. Sommar som vinter och fortfarande i fint skick står den där fastlåst med bara ett enkelt vajerlås i framhjulet vid låg-och mellanstadieskolan där våra barn gått och fortfarande går. En fin liten cykel på 14" i blått och vitt och jag passerar den ofta på mina löprundor på väg hem eller ut. Det är exakt 1,8 km cykelväg från skolgården till vår dörr, en sträcka jag gått och sprungit otaliga gånger och ganska ofta har tankarna fastnat vid denna cykel när jag passerat.




Vems är cykeln och varför har den stått här så länge? Har något hänt? Har familjen flyttat och helt enkelt bara glömt cykeln vid skolan? Har barnet vuxit ur cykeln och den blivit kvar? Har barnet blivit sjukt och cykeln bortglömd, eller det värsta av alla tänkbara scenarios, finns barnet inte mer? Hemska tanke! Nu visar det sig inte vara så dramatiskt. En kväll efter en löprunda förbi denna cykel nämner jag det hemma och min fru och barnen har hört andra skolbarn prata om cykeln och det visar sig att familjen flyttat härifrån.

Jag känner en konstig lättnad över svaret! Över barnet jag inte vet det är. Smålänningen i mig kan dock inte sluta undra om inte barnet, eller föräldrarna, saknar en cykel?

Inte så spännande saker att rapportera om i träningsväg annars. Det är alldeles för tidigt efter maran för det ännu! Ett lugnt distanspass igår förbi just denna cykel, 9km där jag lät kroppen springa i den takt den ville utan att bry mig om klockan. Det kändes bra och gick något fortare i slutet. Jag känner mig återhämtad men springer ändå enbart lätta pass någon vecka till. Det är lite stelt i vaderna fortfarande och jag är lite öm i höger höft men det var jag även innan maran. Jag vet precis när jag blev det också, på en lunchrunda den 29 oktober tog jag ett sidosteg över ett hinder och när jag satte i vänsterfoten gled den iväg i sidled och det vred till i höften och gjorde lite ont i höger sida. Nåja, ingen större fara med det. Helgen innebär jobbhelg för min fru och en hel del skjutsande för mig men jag hoppas hinna med två lätta löppass. Trevlig helg!

6 kommentarer:

  1. Var ju tur att svaret var så "enkelt". Gissar att det är lätt att glömma en cykel när bohanget för en hel familj ska flyttas och den saknas inte på direkten. Nu får du alltså hitta på något annat att fundera över. Det är ju lustigt med såna där återkommande funderingar... hur de återkommer igen och igen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag skulle nog inte så lätt glömma en cykel! Ja, nu får jag hitta något annat att tänka på, det bör inte vara så svårt :-)

      Radera
  2. Skön livsreflektion. Gillade den :-)!

    SvaraRadera
  3. Min hjärna går också igång på den där typen av vardagsmysterier, där jag just nu också funderar över en cykel som jag för en dryg vecka sedan såg slängd i ett dike strax bortanför min postlåda. På sista löprundan ställde jag upp cykeln vid dikesrenen i hopp om att någon skulle ta sig an den. Men den står fortfarande kvar och min hjärna fantiserar ihop den ena historien värre än den andra när jag kör förbi den på morgonen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det låter som en liknande situation och tankar som säkert skulle snurra i mitt huvud också :-)

      Radera