onsdagen den 16:e april 2014

Hur får jag egentligen ihop min träning? En inblick i en typisk vecka

Lisa bad mig beskriva hur jag får ihop min träning med familj och jobb. Min mängd är inte så hög utan på en nivå där jag tycker löpningen är skön och rolig och som fungerar i mitt liv just nu. Samtidigt tränar jag såklart mer än de flesta "Svenssons" men lite i jämfört med många duktiga löpare. Så hur ser det ut då? Jag har ett flexibelt kontorsjobb och jag springer 1-2 lunchpass per vecka och jag springer oftast två vardagkvällar i veckan samt ett eller t o m två pass på helgen. Det gör att antalet pass per vecka varierar från:
  • Minivarianten tre pass; ett lunchpass, ett kvällspass, ett helgpass (ganska sällan jag "bara" köra detta)
  • Det vanligast just nu, fyra pass: Ett lunchpass, två kvällspass, ett helgpass
  • Mer träning än vanligt, 5-6 pass; Två lunchpass, två kvällspass, eller eller två helgpass.  
Med ett nytt jobb har jag kortat ner lunchpassen jämfört med tidigare. Ofta blir det en kort, lugn jogg ute eller någon form av kvalité på löpband, tusingar eller backpass t ex. Våra veckor hemma är relativt lika varandra och invanda. Min fru jobbar sent oftast två kvällar i veckan, de dagar hon slutar tidigt brukar hon vilja träna. En typisk vecka kan se ut så här:

Måndagar: Sonen 12 år har innebandyträning 16:45-18.00 Min fru slutar nästan alltid tidigt och brukar träna ett tidigt pass. Ibland springer jag ett lugnt distanspass senare men lika ofta vilar jag.
Tisdag: Inga barnaktiviteter, frun brukar sluta tidigt och träna. Just nu försöker jag ersätta ett längre lunchpass i veckan med ett lite längre distanspass/fartpass/valfritt pass på ca 15-17 km och detta är den bästa kvällen i veckan för det.
Onsdag: Sonen 12 år har innebandyträning 18:30-20:00. Ibland cyklar han men ganska ofta skjutsar vi. Den här kvällen är det svårare att få till träning för mig. Min fru jobbar ofta sent. om inte så tränar hon oftast för att sedan vila torsdag-fredag. Ibland lunchtränar jag men oftast är onsdagen en vilodag.
Torsdag: Sonen 8 år har innebandyträning 17:00-18:00. Jag hämtar nästan alltid torsdagar då min fru jobbar sent. Eftersom sonen även tränar söndagar och han bara är 8 år tycker vi att en gång i veckan räcker och hoppar ibland över den här träningen. På torsdagarna brukar vi försöka städa åtminstone en våning på huset för att slippa göra det på helgen. Jag springer ofta en lättare kortare runda senare på torsdagen.
Fredag: Sonen åtta år har simskola 17:00-17:45. En av oss följer med, den andra fixar middag. Jag tränar aldrig fredagkvällar utan eventuell fredagsträning blir i så fall på lunchen men lika ofta blir det vila.
Lördag: Inga aktiviteter. Hustrun jobbar ibland, ca varannan lördag. Ibland springer jag på dagen om storasyskonen passar småsyskonen.
Söndag: Sonen på åtta år har innebandy 12:00-13:00. Hustrun jobbar ibland. Min långpassdag oftast som då springer på morgon förmiddag. Springer jag inte långpass brukar jag springa någon form av kvalitétspass på kvällen efter att min fru tränat.

Ibland springer jag både lördag och söndag. Det vanliga är dock att det blir ett pass på helgen och inte två.

Yngsta dottern som fyller fyra år i höst har inga aktiviteter och äldsta dottern som fyller 15 i höst är i stallet ca 5 dagar per vecka och vi hämtar med bil 1-2 ggr/vecka utöver detta ovan. Sonen på 12 år har förutom träning måndag-torsdag också ofta innebandymatch på helgen under säsong höst-vår som kan vara hemma eller borta och då kan det vara en bit att åka (Eskilstuna, Katrineholm, Nyköping, Strängnäs, Södertälje etc...).

Som sagt, veckorna är ganska inrutade men vi tar oss båda tid att träna och tycker om det. Så mycket annat hinns dock inte med, förutom att umgås med barnen och prata med varandra. TV-tittande, t ex serier är väldigt nedprioriterat. Jag har inte följt en TV-serie på flera år. Ser sällan på TV alls på vardagarna och det lilla jag ser är oftast en nyhetssändning. Husfixande är också nedprioriterat jämfört med tidigare, orken och tiden finns inte just nu.

Vad gäller arbetsfördelning hemma så ger vi varandra utrymme för egen tid/egna aktiviteter som just nu oftast innebär tid för träning (eller i alla fall för mig något löprelaterat som t ex en tävling eller något annat). samtidigt som vi delar jämnt på hemmaarbetet. Jag städar mer och lagar mest mat/diskar medan min fru tar ett större ansvar för handling och tvätt och då hon lämnar barnen på morgonen så tar hon även ett större ansvar för daglig planering, att de har med sig rätt saker till skolan etc...

Förutom allt detta vill vi ju gärna vara lite sociala och ibland i alla fall träffa vänner/släkt och det gör att det ibland är svårt att komma iväg på tävlingar. Jag behöver ha ganska god framförhållning då min fru arbetar i genomsnitt varannan helg (oftast då bara en dag). Mormor och morfar ställer ibland upp och är barnvakter.

Det blev ett ganska långt inlägg. Det är ganska fullt upp som ni märker men samtidigt härligt på ett sätt som det gäller att komma ihåg att uppskatta mitt i vardagen! Det är sällan vi har en kväll när vi bara slappar men då och då händer det. Samtidigt, det är inte som när barnen var små och vi inte fick sova etc, de stora barnen hjälper till en del och passar sina småsyskon om det behövs, de kan ofta ta sig till/från egna aktiviteter själva o s v. Just nu har jag haft en fas då jag först var extra trött p g a att jag börjat nytt jobb. Sedan har jag kommit in i och börjat trivas bra med det och då har det istället gett mig energi vilket spillt över på träningen och jag har kunnat träna hårdare. Träningen anpassar jag efter hur jag mår och orkar, nu gillar jag ju de snabba passen och den lite tuffare träningen men är jag trött och låg på energi springer jag istället lugnare pass.

fredagen den 11:e april 2014

Skam den som ger sig, nytt försök - 8x1000m

Jag var varken besviken eller revanschsugen efter mitt inställda pass med tusingar i höstvädret i torsdags. Det var helt enkelt fel dag på många sätt och jag var klok nog att inse det. Däremot var jag besluten att prova igen och när SJ ställde in tåg igår fick det bli en arbeta hemma-dag vilket möjliggjorde intervaller i strålande solsken på lunchen istället för i kyla sent på kvällen.

Sagt och gjort, iväg på rätt så trötta ben med lite samma trötta, pirrande känsla jag hade i benen i inledningen av förra säsongen. Att vara lite sliten nu är enligt plan och trots att veckans pass varit lätta hittills var det ändå fjärde dagen i rad med löpning. Planen jag följer innebär lite mindre löpning närmaste veckan då innebandycup med sonen följt av en semesterresa står för dörren och i samband med det har jag kört på ganska intensivt och tar nu en återhämtade vecka, vilket mina ben nog kommer uppskatta.

8x1000m var planen även igår och det gick bättre än i torsdags men jag fick inget gratis utan fick jobba ordentligt för det hela vägen. Jag var lite less på min vanliga intervalltusing så jag sprang genom skogen till en asfaltsraka där jag brukar springa långpass. Nu var den inte alls så flack som jag mindes den utan jag fick två sega motlut på varje intervall men trots det snittade jag intervallerna på 3:32'/km med en minuts gåvila. Efter fyra var jag rejält trött. Efter sex otroligt trött och jag förstod inte hur jag skulle orka två till men på något sätt går det alltid ändå även om det nästan handlade om maxansträngning på sista som också blev den snabbaste på 3:27. Efteråt var jag alldeles vimmelkantig med tunnelseende så jag fick sätta mig på en sten och pusta en bra stund innan jag orkade jogga ner hemåt. En underbar dag, fågelkvitter och solsken och ett positivt besked att farten blev såpass hög trots lite kupering och riktigt sega ben.

Idag är det vilodag och det har jag verkligen gjort mig förtjänt av och njuter av i fulla drag! Trevlig helg! 

onsdagen den 9:e april 2014

Att jobba med kroppen, inte mot

Det var med en viss spänd förväntan jag skulle springa intervaller igår kväll. Av två anledningar. Jag har sprungit några riktigt fina pass i mars, t ex en lång snabbdistans i 3:57-fart och 10x1000m med 3:37'/km i snitt och på något sätt så tror skallen att det då hädanefter alltid ska gå lite bra och sätter en ny "baslinje". Samtidigt visste jag innerst inne att igår inte var en bra dag att springa intervaller, busväder ute och en trött kropp med sömnbrist då sonen varit sjuk men den närmaste tiden kommer annat än träning att vara i fokus och jag ville passa på när tiden fanns.

Inte blev det roligare av regn och kraftig blåst men när hustrun kom hem från sitt cirkelpass så bytte jag i alla fall om och stack iväg och uppjoggen på 2,5 km gick ju OK trots vädret. Bort till startpunkten för "min tusing" på cykelbanan och iväg på första i rejäl motvind, 3:39 på den men jag fick inget gratis i vinden. Den andra tillbaka samma väg kändes mycket lättare i medvinden men trots att jag höll samma fart så visade klockan allt långsammare tider och i slutet på intervallen visade den en tid på strax över 4 min/km. Inte en chans att jag sprungit så långsamt och den lilla teknikaliteten räckte för att få motståndsbägaren att rinna över och jag avbröt passet och joggade de korta biten hem, inte alltför nedslagen.

Jag var redan genomvåt efter drygt 20 minuter ute och var inte så intresserad av att dra på mig en förkylning när kroppen säkert sänkt garden lite p g a sömnbristen och trots att jag ogillar att avbryta pass jag tänkt springa så insåg jag direkt att igår var en dålig dag att försöka springa snabba intervaller på. Hade jag lyssnat bättre på kroppen hade jag hört den säga det till mig men det är svårt det där. Jag vill jobba med kroppen inte mot, men samtidigt går det ju inte att lyssna på den alltför mycket om jag vill att träna ska leda till utveckling. Då måste jag strunta i vad den säger till i alla fall vid vissa tillfällen. Igår var inte ett sådant tillfälle.

Jag ska se om det går att hitta en lucka på torsdag istället.

lördagen den 5:e april 2014

Salming Speed - Summerar de första intrycken efter dagens snabba långpass

Två dagars helvila gjorde mig gott i början av veckan, jag tittade i träningsdagboken och blev nästan chockad över hur länge sedan det var jag vilade två dagar i rad. Jag fick gå tillbaka till 17-18 januari och då var jag sjuk! Så har jag också legat på en hög träningsvolym under hela våren! Hög med mina mått mätt, det är ju jag som bloggar här och ingen annan...Hursomhelst, efter vilan har det blivit löpning varje dag, 15km kuperat i Oxvreten i onsdags, 8x400m i torsdags och ett mycket lugnt distanspass på en timma igår och idag sprang jag ett tidigt långpass men riktigt snabbt långpass på 25 km, 4:15 min/km i snitt och 5km i slutet på strax under 4 min/km!! Visst blev jag trött men det var kontrollerat och efteråt är jag inte sliten alls! Det går bra nu!

April är den viktigaste träningsmånaden inför Stockholm marathon men efter tre månader med riktigt hög mängd kommer min mängd minska lite nu i samband med en semesterresa. Det passar bra då jag hoppas kunna tävla på 10 km när jag kommer hem och då med pigga, springsugna ben och bra form! Innan dess kommer här en recension till.

Jag har fått modellen Speed från Salming och här kommer en bloggpost som summerar intrycken efter att ha sprungit några mil inkl lugna distanspass, fartpass och långpass. Återigen, skorna har jag fått av Salming utan några motkrav att skriva om dem, och jag skriver precis vad jag tycker. I det här fallet tycker jag en hel del och bra saker.


Första intrycket ur kartong är en färglad sko med låg sulprofil som utseendemässigt påminner väldigt mycket Saucony Type A5, en sko jag dock aldrig sprungit i så övriga likheter kan jag inte uttala mig om.

Jag valde storlek EU44 eftersom de skulle vara lika Adidas i storlek och det stämmer och 44 fungerar bra även om en halv storlek mindre säkert också skulle fungerat. Vikten är 210g i referensstorlek och mitt par väger 225g med lite skit under sulan. Jag knöt skorna relativt hårt de första passet och tyckte ändå att hälen glappade något de första metrarna men den känslan försvann omgående under löpning och har inte återkommit.

Skon ger ett mycket välbyggt intryck i ovandelen och består av en relativt kraftig trelagerskonstruktion med ett förstärkt parti i framfoten för extra hållbarhet. Kosmetiska revor i meshen i ovandelen kan inträffa ganska fort på lätta skor men Speed kommer nog att stå emot detta längre än många andra modeller. Hälkappan är relativt styv utan att vara hård med några insydda plastdetaljer.

Passformen är typiskt långsmal i mellanfoten utan att vara alltför tight då den känns relativt mjuk i ovandelen. Mackan gjorde jämförelsen med Saucony Kinvara i sin bloggpost. Jag hittar bara en parallell när jag springer i skon och det är hur tyst sulan är mot marken i framfoten. En del raceskor med knottrig sula har en tendens att låta vid fotisättning men Speed är liksom Kinvara väldigt tyst men i övrigt tycker jag inte skorna lika varandra. Speed har inte den mjukhet som kännetecknar Kinvaran. Ovandelen, framförallt i hälen är också något styvare än i Kinvara. Skon är relativt låg och tunn men erbjuder ändå lite dämpning över hela fotsulan och för mig som typiskt landar mitt på foten finns en viss mjukhet vilket jag gillar även i en tävlingssko, samtidigt som jag har en mycket bra kontakt med underlaget både på asfalt, grus och gräs! Löpkänslan är väldigt god och skon känns verkligen byggd för att springa fort i!


Något jag får fundera på är om Speed är en marathonsko för mig. Den inbjuder verkligen till snabb löpning och och dämpningen tror jag också räcker till. Det som ändå får mig att fundera är det relativt låga dropet på 5 mm. Jag är lite "rädd" för skor med lågt drop på just marathonsträckan. Hos någon som landar på mittfoten som jag gör får vaderna får bekant ta en hel del belastning ändå under 42,2km asfalt i hög fart. Dagens 25 km gick utan några som helst problem men jag ska fortsätta utvärdera detta under ett par längre pass och fundera på om jag ska välja Speed eller någon annan sko i Stockholm.


Salming utgör ett spännande och dessutom svenskt nytillskott på en marknad där tuff konkurrens råder. Flera löpare och bloggare som springer i märket verkar mycket nöjda med skorna och jag instämmer. Jag önskar Salming verkligen lycka till framöver! Speed är en modell som kommer nära den perfekta skon för just mig med en väldigt fin avvägning mellan låg vikt, löpkänsla, mjuk, tight passform och dämpning. Få skor jag tidigare provat har lyckats kombinera allt detta på ett så här tilltalande sätt!

Bild lånad från Skynda Långsamt.  

tisdagen den 1:e april 2014

Garmin Forerunner 620 en recension


Inlägget om mina första intryck av pulsklockan Garmin Forerunner som ni hittar här har lästs över 1200 gånger. Nu har jag sprungit över 1000 km med klockan och har därmed ett bättre underlag för de saker som jag inte avhandlade i det första inlägget. Jag vill, som alltid, vara tydlig med att jag fick klockan av Garmin. Jag försöker alltid vara objektiv när jag skriver om prylar vare sig jag köpt dem själv eller fått dem.

De grundläggande funktionerna beskrev jag i förra inlägget och att ställa in skärmarna med det du vill se och komma igång är enkelt och kräver ingen manual.



Handhavande
Klockan kan ge ett lite plastigt intryck men den tål ganska tuffa tag. Touchskärmen klarar pass i regn bra och det är inga problem att bläddra mellan menyerna med tunna handskar. Kyla likaså, har provat i temperaturer ner till strax under -10 grader den här milda vintern och klockan fungerade precis som vanligt. Jag har också råkat tappa klockan i asfalten ett par gånger när jag fumlat med armbandet och det har den klarat utan märken eller repor på skärmen (det som ser ut som en repa på bilden ovan är skit på linsen :-). Armbandet förresten, det är rätt så kort om man har flera lager på sig och då har jag ändå rätt så tunna handleder.

Pulsbandet
Är mjukt och sitter väl på plats och jag har aldrig upplevt kontaktproblem med Garmins äldre hårda pulsband eller detta mjuka nyare. Då hade jag mycket större problem när jag använde en enkel Polarmodell 2008-2009.

Hitta satellit
En av de största skillnaderna mot tidigare modeller! Klockan lär spara vissa vanliga platser, ingenting jag ställt in själv men klockan är verkligen blixtsnabb på att lokalisera satellit, det tar ca 5 sekunder från det att jag låser upp skärmen tills dess att den låst signal och kan börja mäta avstånd!

Batteritid
Var alltid lite av ett orosmoment med Garmin Forerunner 305, speciellt nu mot slutet, hade jag glömt att ladda klockan så var det inte sällan den lade ner i mitten eller t o m innan ett pass. Batteritiden både räcker och blir över för mina behov. Stänger jag av GPS'en lär batteriet räcka 6 veckor. Kort sagt, jag har aldrig upplevt problem med batteritiden.

Upplevda problem
ett pass fick jag inga data på löpdynamik (Stegfrekvens, vertikal rörelse, markkontakttid) men det verkar ha varit en engångsföreteelse då det inte upprepats. På ett långpass nyligen sa klockan att jag sprang första kilometern på 4:05 vilket jag inte alls gjorde, snarare 5:05 men kanske hade inte klockat låst satellit när jag började. Resten av passet fungerade klockan normalt.


GPS-noggrannhet
Jag har inte reagerat över konstiga mätningar på mina invanda rundor.

Några sakerjag var tvungen att konsultera manualen för.

Utföra intervallpass som förts över till klockan
Likt tidigare Forerunnermodeller går det enkelt att skapa ett intervallpass i Garmin Connect och sedan föra över det till klockan. Alternativt kan du snabbt skapa ett eget intervallpass direkt i klockan. Du hittar denna funktion genom att på startskärmen (som visas efter att du låst upp skärmen från vanligt "klockläge" trycka på det som ser ut som en pokal, vilket jag först bara trodde var någon form av logotype. Här lägger du enkelt och snabbt in antalet repetitioner och längden på dessa samt hur lång vilan ska vara, sedan sköter klockan allt, utom springandet då.

Virtual Partner
Denna funktion där du kan tävla mot dig själv, på en tidigare runda eller ställa in en viss snittfart och tävla mot den finns också i 620 men det tog ett tag att hitta den.

Några saker jag ännu inte lyckats med eller fått att fungera tillfredsställande.

Distansmätning med accelerometer inomhus.
Garmin FR 620 har en accelerometer som påstås kunna mäta distans inomhus på samma sätt som en fotpood mäter distans. Jag har provat detta nu vid ett flertal tillfällen och får det inte att fungera tillfredsställande, felmarginalen på distansmätningen blir över 10% och fartangivelsen helt fel, det kan skilja så mycket som 1 min/km medan det ibland i jämn fart kan vissa relativt nära det bandet visar. Kanske kanske att det finns en tendens till att felet blir mindre över tid. Jag har provat på flera olika band och ändrar jag farten t ex på intervallpass hänger inte klockan med alls inomhus. På banan inomhus uppskattade Garmin 5 km till 4,31 km.



Ta bort etapper
När jag sprungit ett intervallpass och tryckt lap manuellt vid start-stop av varje vila vill jag efter passet ta bort viloetapperna från passet då de påverkar snittpulsen. Det gick lätt med Garmin Forerunner 305 men jag har inte lyckats ta bort enstaka etapper i 620. Det går lätt att hitta etapperna i historiken på passet men det går inte att ta bort enstaka etapper genom att trycka på skärmen, bara ta bort hela passet. Om någon vet om det går att ta bort enstaka etapper i klockan får ni gärna skriva en kommentar om det!

Vad jag inte provat

Live tracker. Forerunner kommer med en ny funktion som innebär att någon kan följa dig live på löprundan. Kan ju vara bra som ett alternativ att slippa ta med sig telefonen och ringa till en irriterad partner och tala om att du blir sen, nu ser ju partnern hela tiden var du är. Det gäller ju bara att man inte är ute på dumheter... Den här funktionen har jag inte provat, inte för att jag är ute på dumheter utan för att jag (eller min fru) inte haft behovet, eller intresset :-)


Forerunner 620 är en ganska dyr klocka men då får du också mycket för pengarna. En robust klocka, nya funktioner där jag tycker att data på stegfrekvens är extra bra, färgskärm, bra batteritid. En både enkel, användarvänlig och avancerad klocka på samma gång. Distansmätningen inomhus är väl det enda jag inte fått att fungera tillfredsställande, i övrigt är jag väldigt nöjd med funktionaliteten och klockan som sådan.

måndagen den 31:e mars 2014

Bromsade lite men satte ändå PB

I helgen hade jag planerat ett långpass på 25 km eventuellt med lite fartinslag. Jag har tränat på bra, riktigt bra ett tag nu och trots att förra träningsveckan var relativt lätt kändes det trögt mot slutet. Det blev tydligt i fredags på en lunchjogg till Bergianska trädgården. Strålande solsken och vindstilla. Kortbyxor, solbrillor och massor av löpare ute. Sprang upp i backe med vackra gamla ekar och beundrade utsikten vid Pipers park och stannade på en klippa vid vattnet mittemot Haga och njöt i vårsolen. Fantastiskt men löpningen gick tungt. Pulsen högre än vanligt och vaderna stela och inte samarbetsvilliga. Helt enkelt slitsamt och tråkigt trots låg fart och fint väder.

Det var därför ett lätt beslut att backa lite från planeringen. Ta en mysig frukost med familjen och tidning istället för ett tidigt ensamt långpass lördag morgon. En lugn förmiddag hemma för att efter lunch istället för långpass ge mig ut på en väldigt lugn och skön runda i vårsolen.

Det är härligt att träna nu i vårsolen men nu börjar också en annan säsong, villaägarens högsäsong och igår hann jag rafsa lite i trädgården, röja lite på altanen, montera studsmattan till barnens stora glädje och tvätta bilen medan andra sprang Premiärmilen. Senare på kvällen blev det dock löpning igen, först 7 km lugnt med hustrun följt av ett par km i 4:30-fart och avslut med 5 km i 4 min/km. Kontrollerat men på lite halvtunga ben. Totalt 15 km och totalt 28 km i helgen. Tunga ben är inte så konstigt kanske då det var veckans sjätte pass och den tredje marsveckan med en veckomängd nära 70 km/v! Idag är det sista mars men jag tar inte tillfället att få in ytterligare en mil i träningsdagboken. Jag behöver vila idag och har redan sprungit 27 mil i mars vilket är en mil mer än den tidigare rekordnoteringen från mars 2012.

Det är en fin balansgång jag går. Mycket träning och mycket annat men att träna på den intensitet jag gjort de senaste dagarna frestar dock inte på utan är mera skönt. Min plan är att försöka hålla träningen på en bra volym ett par veckor till för att sedan ta en riktigt lugn vecka innan påsk då några dagar i London med de stora barnen hägrar. Uppstarten den här veckan blir också lugn så får jag se om kropp och skalle är sugen på kvalitétspass senare i veckan.

torsdagen den 27:e mars 2014

Långa tröskelintervaller och bokmingel

I tisdags sprang jag igen ett bra pass. 4x2000m med 1 km joggvila men istället för jämn fart på repetitionerna så varierade jag farten på varje intervall och sprang varannan 500m lite snabbare (3:50 min/km) och varannan lite långsammare men fortfarande ganska snabbt (4:10 min/km) utan vila mellan. Det blev ett riktigt bra och varierat pass. Kontrollerat och en bit från max men med en hög volym då jag totalt skrapade ihop 11 km i skaplig fart då även joggvila gick hyggligt fort. Totalt landade passet på 15 km. Jag är nästan lite rädd att köra på för hårt nu när det känns så bra och få en formtopp redan i april. Igår var det därför skönt med helvila och resten av veckan kommer inte bjuda på så hårda pass heller men jag hoppas kunna komma ut på ett långpass på lördag.

Jag är inte en av de hippa "innerstadsbloggare" som blir inbjuden på pressträffar, konvents och andra tillställningar men igår var jag inbjuden till Löplabbet där Petra Månström och Anders Szalkai hade en gemensam releasefest för de två böcker de släppt i dagarna. Petras bok har jag ju själv recenserat för Jogg.se.

Anders Szalkai och Petra Månström intervjuas av David Fridell
Det blev en riktigt trevlig kväll med många bekanta löpare på plats och jag fick också en kort pratstund med Ewy Palm! Minst sagt inspirerande! Att jag sedan fick den här personliga hälsningen av kvällens huvudperson Petra var ju ett trevligt avslut på kvällen :-)

Jag ser ett nytt löparmantra här...

söndagen den 23:e mars 2014

Om hög kvalité, motivation, målbilder och nya skor

Om början av veckan karakteriserades av lite mindre löpning blev veckoslutet precis tvärtom, riktigt riktigt bra pass i hög kvalitét!

Vårglad, färgglad löpare!
I torsdags fick jag hem ett par skor - mellanmodellen Speed - från Salming. Jag har följt dem mot lansering med spänning och gillar konceptet med deras fokus på "Natural Running" och har fått skorna av dem. Dessutom gillar jag att ett svenskt märke vågar slå sig in med en tydlig idé på en marknad där konkurrensen är riktigt hård! Med skorna följer ett häfte där det förutom reklam för skor och kläder också finns material om löpteknik. Inget revolutionerande på något sätt - kadens, hållning, landning, armföring men förpackat på ett sätt som tilltalar mig och överfört från tänk till ritbordet och till lätta, snabba skor med låg drop.

Första passet blev en fartlek på dryga milen som gick klart snabbare än jag tänkt mig. Jag ville egentligen ta det ganska lugnt eftersom jag dagen efter, i fredags, sprang 6x1000m på löpband på lunchen, tre tusingar i 3:30 min/km och tre tusingar i 3:20 min/km med 60-90 sek gåvila och 1% motlut på bandet. Ett relativt kontrollerat pass trots den höga farten.

Igår var min plan att springa lång marafart på ben som redan var lite slitna. Jag gruvade mig lite innan passet som var planerat till ca 15-18 km i 4:10-fart. Det hade jag inte behövt göra...Efter 1,5 km uppvärmning drog jag iväg på en ganska flack runda och ganska snart hamnade farten runt och strax under 4 min/km. Tänkte bryta av med joggvila och förvandla passet till marafartsintervaller men körde på då det kändes kontrollerat. Andra halvan bjöd på mera kupering men jag höll farten och även om jag blev trött i backarna återhämtade jag mig på flacka partier. Farten låg stabilt på 3:58 min/km och med en fartökning på trötta ben kunde jag väldigt nöjd och väldigt trött summera 17 km i 3:57 min/km. Ett mycket fint formbesked!

Jag får ibland frågan hur jag orkar pressa mig så här. Svaret är att det handlar om tydliga målbilder som motiverar mig samt att jag tycker det är roligt att springa fort! Jag känner mig stark och extra levande när jag springer fort och här-och-nu på ett sätt som den lätta distanslöpningen - som jag också uppskattar - inte ger mig. Det är inte svårare än att jag helt enkelt älskar variationen och att enbart springa lätta, sköna distanspass skulle tråka ut mig!

Sedan det här med målbilder...uppenbarligen är jag i kanonform just nu och frågan är vad jag sikta på i Stockholm 31/5? Ca 4:10'/km eller 2:55 kanske är ett för lågt mål? Jag kanske ska våga spänna bågen och gå för 2:50 vilket är 4:02 min/km. Ett klart tuffare mål! Att komma in på Mackans lista vore fantastiskt! Hade jag sänkt farten i lördags med 5 sek/km hade det känns kontrollerat! Sedan är det ju så att väder, vind och dagsform på tävlingsdagen avgör mycket mer än jag kan kontrollera. Att våga hoppas på vindstilla och åtta grader som var perfekt på Vintermaran, det är nog för mycket begärt. Jaja, jag har ju drygt åtta veckor på mig att fundera över målsättningar och drygt åtta veckor att träna vidare på.

Det är inte svårt att motivera mig till löpning just nu!

torsdagen den 20:e mars 2014

Mycket snack, lite verkstad

Det har varit rätt lugnt med löpningen sedan lördagens långpass, en kort jogg med dottern på söndag kväll och så 11 km lugn distans i tisdags. Bra så eftersom mitt högerknä igen var lite irriterat och stelt efter långpasset och dessutom har jag kört på med bra mängd och hög intensitet ganska länge så det skadar inte med ett par lugnare dagar! Jag har ägnat rätt mycket tid åt löparrelaterade saker ändå. Jag har t ex läst Petra Månströms bok "Det är bara att springa" för Jogg.se, den recensionen hittar ni här.

Igår fick jag plötsligt ett mail från Marcus som meddelade att han var i krokarna av mitt jobb och frågade om jag vill ha hans nya bok, som tack för hjälpen med att recensera/tala väl om hans först bok som jag verkligen haft mycket glädje av. En glad överraskning verkligen och det blev en kort men trevlig pratstund i dörren!

Jag är ledsen Tove, men noveller av en nobelpristagare med knäppa slut har liksom ingen chans mot läsning om löpning...


Marcus och Petras böcker har två totalt olika infallsvinklar och olika målgrupper. Intervjuerna i Petras bok är välgjorda, i övrigt känns mycket material från Marathonbloggen igen. Marcus bok har jag höga förväntningar på, det är ett ämne som intresserar mig och som jag vet att Marcus kan förmedla mycket kunskap om på ett bra sätt! 

När jag vittjade brevlådan igår hittade jag mig själv i Intersports vårnummer av sin kundtidning som har löpning som tema. Det är inte så ofta jag får dela uppslag med Isabellah Andersson så ni förstår ju själva att hybrisen har nått rekordnivåer?! Det kan måhända uppfattas som löjligt att ge råd om Lidingöloppet efter bara ett genomfört lopp men det är i alla fall det artikeln handlar om. 


Som om allt detta roliga inte var nog så fick jag leverans av ett par skor idag, ett par som jag har riktigt höga förväntningar på, jag höll på att skriva "sjukt höga" men jag är ju ändå 42 år och bör använda ett skriftspråk därefter...Jag tror att de här skorna är "Right up my alley", lätta, snabba, tunna men ändå ganska mjuka. Ikväll hoppas jag kunna komma ut på en första testrunda.

Jag har tänkt springa 6x1000m på lunchen i veckan men hittills inte hunnit med det! Nu står förhoppningen till imorgon. I helgen väntar sedan ett lite längre fartpass i maratonfart. Får kanske springa ut med hårtorken innan dess och torka bort all blöt snö som fallit de senaste dagarna.

måndagen den 17:e mars 2014

Grispass blev flytpass

Det var riktigt länge sedan. Länge sedan jag genomförde ett riktigt tidigt långpass i grisigt väder. När jag sprang 121 km en vecka i januari genomförde jag flera långpass i blåst och snöfall men det var mitt på dagen och jag var ledig. Inför maran 2012 tog jag flera gånger ledigt från jobbet för att springa långpass och tidiga, riktigt långa långpass i vintriga förhållanden förekom oftare som en del av den mentala träningen inför mina första maratonlopp 2008-2009.

I söndags hade jag planerat 35-36 km väl medveten om att prognosen lovat snö och blåst. Frågade om David vad intresserad och som tur var ville han hänga med en bit och vi valde en varvslinga som är 12 km första halvan på grusväg, andra halvan på asfalt med en hel del kupering. Fördelen är att rundan möjliggör utplacering av dricka vid varvning.

Gick upp kl. 06:00 och åt frukost, en rutin jag alltid följer innan långpass då jag tycker om att vakna till lite före löpningen! Ute friskade det i och snön föll horisontellt och marken var täckt av blöt snö. Såg i alla fall att vinden var byig och inte konstant frisk. Vad tänkte jag? Inte så mycket faktiskt, mitt sinne var neutralt, konstaterande, insåg att de första fyra km och avslutningen på varje varv skulle bjuda på rejäl motvind men att det i skogen i mitten skulle vara både lä och förhoppningsvis också lite medvind. Knackade på Davids dörr kl. 07:00 och vi stack iväg, vinden och snön rakt i ansiktet omöjliggjorde nästan samtal första fyra km och först när vi vek söderut kunde vi undvika de värsta byarna. Lugn fart och vi hann avverka mycket jobb då vi båda bytt jobb nyligen. Ett varv passerade, drickapaus, det andra passerade ganska obemärkt även om en viss trötthet började komma i de småknixiga backarna i slutet på andra varvet. Efter två varv och 24 km tackade jag David för sällskapet, fyllde på med mera sportdryck och gick in i min bubbla, fick sällskap av Petra Månström och Anders Szalkai i Marathonpodden, ett trevligt avsnitt som räckte nästan hela sista varvet. Det hade slutat snöa, vinden hade lugnat sig och lite blå himmel börjat visa sig mellan molnen. Benen var fortfarande ganska lätta och tillät faktiskt 4:30-fart och t o m lite snabbare ibland. Backarna på asfaltspartiet gick bra, 30 km passerades utan problem och känslan var att jag kunnat fortsätta ett bra tag till. Snart var jag dock tillbaka vid min drickaflaska, drack ur det sista sportdrycken och kunde stanna klockan på jämna 36 km efter 2:54(4:50 min/km i snitt, pulsen på 151 eller 75% av HRmax )strax utanför dörren. Längre än så här finns ingen anledning att springa innan Stockholm marathon.

Jag provade en ny sportdryck från Tailwind nutrition som fungerade riktigt bra. Istället för maltodextrin som ger många magproblem (dock inte mig) innehåller den en blandning av dextros och sukros vilket lättare och snabbare tas upp av kroppen. Jag hade gott om energi hela vägen. Med vätska under och som avslutning av passet blev återhämtningen inte alls lidande och eftermiddagen bjöd på simhallsbesök med barnen och benen var väldigt fräscha redan samma eftermiddag. Igår blev det också en 5 km återhämtningsjogg ihop med äldsta dottern. Mycket trevligt!

Den här veckan har jag börjat med helvila idag och så startar jag lugnt imorgon med ett lättare distanspass.