fredag 24 februari 2017

Vara snäll mot sig själv!

Det känns oförskämt bra just nu och jag tycker faktiskt att jag är både smart och snäll mot mig själv, t ex igår kväll. Jag hade tänkt springa distans men det blåste 10 sekundmeter, var någon minusgrad och underlag var 100% ojämn blankis eftersom blötsnön som inte plogats bort frusit till is. Jag hade dessutom tränat tisdag och onsdag och orkade inte ge mig ut i kylan och halkan när klockan passerat 20:00. Hade det varit för ett tag sedan hade jag säkert stressat ut på några kilometers distans som i bästa fall gett något om jag förmått hålla ner farten men förmodligen mest gjort mig sliten! Dessutom hade jag planerat för löpning både fredag, lördag och söndag så fem pass ändå den här veckan och en vilodag gjorde mig bara gott!!


Snabbdistans raka vägen till ortopedakuten?

Eller så beror den positiva känslan just nu på att mina ben blivit så långa...

Loppsäsongen närmar sig och jag velar om jag ska skippa Stockholm Maraton - BG Nilesjö chefredaktör för Spring tyckte ju det men samtidigt var det väldigt kul i fjol och många av mina löparkompisar ska springa. Samtidigt brukar jag springa vartannat år och nästa år när det är 40-årsjubileum och helt ny bana vill jag definitivt stå på startlinjen! Kanske springer jag utan att ha det som säsongens stora mål som Stockholm Marathon annars brukar bli för mig. Dessutom är jag redan nu i väldigt bra form och som känslan är nu skulle jag nog kunna springa några minuter snabbare än tre timmar utan att gå på max. Anmäld är jag inte och jag tror jag dröjer lite till att bestämma mig. Lite fler lopp hoppas jag på, det har jag bloggat om tidigare, en ny halvmara i Västerås i april blir det förhoppningsvis och förhoppningsvis också något millopp under våren.

Äldre blir jag ju hela tiden och förhoppningsvis också lite klokare på kuppen, jag inser mer och mer att vad som sker utanför löpningen påverkar träningen väldigt mycket! På jobbet ser inte mina framtidsutsikter bra ut nu och det gör också att jag är extra snäll mot mig själv, gör det jag ska men i övrigt prioriterar det jag mår bra av, t ex lunchträning. Idag blev det t ex ett riktigt bra pass med hela 20 st trehundringar i 3:20-fart/k uppdelade på fyra serier så 4x5x300m med 200m joggvila i 5:30-fart och 500m serievila i 5:30-fart, totalt 14 km på en timma, och så några extra hundra meter för att ta den här bilden då förstås :) Efter vilodagen igår var det pigga och springglada ben hela passet!

Efter jobbet idag ska jag hämta ut ett löparrelaterat paket på posten, kanhända att nästa blogginlägg handlar både mer om det och om jobbsituationen. Trevlig helg på er!

4x5x300m i 3:20-fart på jobbets löpband och några hundra meter till och ett antal bilder för att hitta något där löpsteget ser bra ut också :)

onsdag 15 februari 2017

Salming Running ss 2017

Idag var det en stor dag för Salming då det både var lansering av ny kollektion - ss 2017 och en ny skomodell, där det stora naturligtvis var lanseringen av nya modellen EnRoute som breddar utbud och målgrupp med en mängdträningssko som fortfarande är lätt och utvecklad enligt Salmings "Rule of Five". Jag var inbjuden till Salming Concept Store men hade inte så mycket tid så jag stannade till lite kort efter jobbet bara. Jag gillar Salming vilket inte är någon nyhet för er bloggläsare. Skorna är av bra kvalité, lätta och har mycket löpkänsla. Hela filosofin och tänket kring löpteknik tilltalar mig också, t ex finns mycket bra videomaterial vid Salming Academy vilket ger mervärde till löpare förutom att erbjuda skor. Märket gör mycket för svensk löpning via aktiva ambassadörer och närvaro på tävlingar och evenemang och att det dessutom är ett svenskt märkte gör det extra roligt och jag bidrar gärna till att lägga ett gott ord för märket även om Salming varken betalat mig eller bett mig skriva det här blogginlägget.

Förutom att jag fick en trevlig pratstund med trevliga och duktiga löparen Sigrid så kände och klämde jag på årets nyheter. Jag vill betona att jag inte sprungit i någon av modellerna utan baserar de här tankarna enbart på att ha tittat på skorna i butiken. Salming har hittills främst varit en märke för de mer vana löparna då de relativt tunna och lätta skorna kanske gjort att många mer ovana löpare dragit sig för att prova märket men i och med introduktionen av modellen Miles förra året hittade nya löpare Salming och jag tror det kommer fortsätta nu med modellen EnRoute som är en uttalad mängdträningssko som ändå är relativt lätt. Ett par EnRoute är på väg hem till mig och jag kommer återkomma med en recension när jag gnuggat några mil i dem.



Salming EnRoute, bild från Salming.com


Distance (se bilder längre ner) har i år har ganska grälla färger och har blivit ytterligare lite lättare - 229g i referensstorlek, men är i övrigt i princip samma sko som tidigare vilket är goda nyheter då Distance är den sko jag använt mest och gillat bäst i sortimentet, jag har sprungit många hundra mil i mina tre versioner av Distance där jag precis nyligen pensionerade mitt första par från 2014 efter 155 mil.

Race (se bilder längre ner), den tunnaste och lättaste tävlingsmodellen har i år en väldigt häftig och snygg design som dessutom ska lysa i mörker. Den ser mer uppbyggd ut i år med tjockare mellansula men det stämmer inte, det är en kosmetisk förändring av mönstret på utsidan och mellansulan är som tidigare.

Speed (se bilder längre ner) är den lättare skon för lite längre distanser och här är det frågan om en rejäl makeover. Jag har inte sprungit i Speed sedan version 1 och skon tilltalade mig enormt först men efter lite fler mil var jag inte lika positiv utan har föredragit andra skor för t ex halv-och helmaraton. Jag pronerade väldigt mycket i version 1 och blev sliten i fötterna av den. Årets modell - Speed 5  är mycket mera uppbyggd i mellansulan än tidigare versioner och vikten är på hela 249g i referensstorlek, dvs skon är numera tyngre än Distance vilket gör mig fundersam. Den ska fortfarande upplevas som lätt och följsam men här tror jag Salming förlorar en del trogna fans. Jag förstår inte varför Speed nu väger så mycket. Om det är för att tilltala en bredare massa löpare så kommer EnRoute göra det jobbet och det har varit bättre i mitt tycke att behålla Speed som en lättare, tunnare tävlingsmodell eller träningssko för snabbare pass över längre distanser på strax över 200g.

Modellerna Trail och Elements saknar jag erfarenhet av och kan därför inte bedöma om de är förändrade men efter vad jag såg så var det inga större förändringar sedan tidigare. Det ska bli kul att följa mottagandet av årets nyheter och jag tror att 2017 kan innebära lite av ett genombrott för Salming där jag tror att EnRoute kan komma att bli en framgång som gör att många löpare får upp ögonen för märket.

EnRoute Herr
EnRoute Herr
Distance herr
Distance dam

Speed herr, notera den uppbyggda mellansulan och även den helt omgjorda ovandelen

Speed dam

Speed herr, otroligt snygg sko! 
Nej, mellansulan är inte tjockare än vanligt, det ser bara ut så på årets modell som i princip är oförändrad sedan tidigare

Speed dam, otroligt snygg sko! 

Abisko Jacket, en premiumjacka för vinter, höst och vår men med ett premiumpris på över 2100 kr bör den vara något alldeles extra. Färgen är svart och inte så spännande

söndag 12 februari 2017

Gårdagens medlem i Magasin Spring

Träningen går oförskämt bra och jag skrev ett inlägg om förra helgens långpass på dryga 33 km inkl 11 km i marafart eller snabbare men det blev så ointressant att det åkte direkt från utkast till papperskorg. I väntan på inspiration på det där fantastiska blogginlägget som kommer slå er alla med häpnad så fortsätter jag rapportera lite träning i all anspråkslöshet. Över tio dagar sedan senaste inlägget. För dåligt, punkt! Vi hade fem barn tillfälligt förra veckan då äldsta dottern som går i tvåan på gymnasiet hade en utbytesstudent från Tyskland inneboende i en vecka, vilket var mycket trevligt men tog en del extra tid i anspråk.


Igår var jag med som dagens medlem i Magasin Spring, texten innehåller knappast några överraskningar för er som läst bloggen ett tag, men kanske att några nya läsare hittar hit? Varmt välkomna i sådana fall, bloggen har jag skrivit sedan 2009 och det går att följa mitt löparliv sedan dess i närmare ett tusen inlägg vid det här laget.

Chefredaktör BG Nilesjö's råd var att skippa maran ett år och fokusera på fart på kortare distanser för att sedan få med mig farten upp på längre distanser och mina tankar har ju ett längre tag gått i samma riktning. Jag är dock just nu, även om träningen går bra, en bit från mina PB'n på alla distanser men i planen ligger mera fartträning. Jag behöver och vill bli snabbare för att nå mina mål eller ambitioner. Sedan kanske jag springer maran i år i alla fall utan att prioritera det så högt som ett A-mål, det var så roligt förra året. Vi får se, ambitionen att tävla lite mer ligger fast, på vilka distanser och på vilka lopp detaljplanerar jag inte just nu.

Jag fortsätter mitt lilla experiment att planka min egen träning från februari 2014 och igår var det 2x6 km marafart (4:10/4:05 min/km). Igår var känslan lätt och till min förvåning gick det också mycket fortare än så, snittfarten på de två fartavsnitten blev istället 3:56/3:53 min/km. Visst var jag trött i slutet tack vare en avslutande fartökning ner till milfart sista 500m annars var känslan stabil och jag var mycket nöjd med passet när jag joggade hem efter 15 km på en effektiv, dryg timma.

Den kommande veckan, dvs den som skulle legat framför mig om det nu varit februari 2014, ser relativt lätt ut med en kort snabbdistans, en halvlång fartlek, ett lätt distanspass och ett kort långpass på helgen. Utmaningen blir kanske mest att träna så lätt och inte köra för hårt. Ett tacksamt problem i så fall!

onsdag 1 februari 2017

Sno från mig själv

En tolftedel av 2017 är lagd till handlingarna och träningsmässigt blev januari OK, två långpass, en hel del fartlöpning på band och framförallt en pigg och stark kropp och en skalle som tyckte löpningen var rolig på i princip varje pass, trots ganska tråkiga yttre förutsättningar med halvvinter. Avslutningen hade jag dock kunnat vara utan med nästan en veckas uppehåll p g a förkylning. Istället för ett +30 km-långpass i söndags blev det soffläge. Lägg på det påverkad nattsömn för inte bara mig och fullt upp hemma och målmedveten träning halkar plötsligt längre ner på prioriteringslistan. Något som jag däremot alltid haft tid för är den armhävningsutmaning jag genomfört i januari, 50 per dag har jag jag gjort och det tar minimalt med tid och har gett bra effekt!

Hade jag fått till det där långpasset hade jag sprungit lika mycket januari 2017 som i januari 2014, den säsong som varit min överlägset bästa hittills med en viktig skillnad, jag var ledig i januari 2014 innan jag började mitt nuvarande jobb och i skarven mellan januari och februari 2014 sprang jag en 120 km-vecka med tre långpass. Det har jag inte gjort i år! Den här våren kanske blir ett spännande experiment om hur viktig just den veckan var...

Jag kikade på träningen jag genomförde i februari 2014 men någon slags idé om att kanske planka hela vårens upplägg för att se om jag igen kan närma mig formen jag hade våren 2014 och första tanken som slog mig när jag tittade på februari 2014 var hur.....tufft trodde ni kanske... nej, hur lugnt det såg ut.

210 km löpning, fyra pass i veckan, tre långpass varav ett i hygglig fart, tre intervallpass i farter som inte kommer bli några problem att matcha, två snabbdistanser lite snabbare än marafart och så riktigt softa distanspass utomhus i 5:15-5:30-fart. Det blir inga som helst problem att genomföra det, så länge jag håller mig frisk, även om det är fullt upp hemma. Samtidigt kommer inte februari enbart att ge mig någon toppform, om jag nu skulle sno hela vårens upplägg från mig själv så vet jag att det väntar klart tuffare pass framåt april, t ex några av mina bästa intervallpass någonsin, t ex 10x1000m @3:37 min/km och 8x1000m @ 3:32 min /km bland annat för att bara ta ett par pass direkt ur minnet.

Det andra som slog mig var att jag kunde klicka i dagboken på något av passen jag genomförde för tre år sedan och faktiskt minnas just det passet. Fascinerande med tanke på alla löppass jag genomför och långt ifrån alla av dem lämnar några spår i minnet, trodde jag!

Från 1 februari 2014 står det så här i träningsdagboken; "kort lätt jogg 6,0 km, 5:10-fart". Det låter ju som ett alldeles strålande sätt att starta upp igen efter sex dagars förkylningsuppehåll. Nu kör vi!

Februari  2014 var också snöfattigt att döma av den här bilden som togs inför ett reportage i Intersports Kundtidning. Foto: Jennifer Glans.

torsdag 26 januari 2017

Hur lång är en sekund?

Det här skulle kunna bli spännande läsning om relativitetsteori, krökta rum, rumstidens krökning i närvaro av massa, parallella dimensioner och den fysikaliska skillnaden mellan nutid och framtid men då närmar vi oss områden som ligger långt utanför min kompetens och bekvämlighetszon men titeln till det här inlägget, och för all del inspirationen till den här inledningen kom till mig när jag lyssnade på detta i bilen häromkvällen på vägen till simskola med dottern och nu är den här långa meningen slut.

Nej, mer konkret så har jag som vanligt på vintern tränat en del på löband på sistone. Fartpass, framförallt intervaller i olika former, springer jag gärna inomhus i shorts och linne när kyla och väglag försvårar genomförandet av de passen utomhus.

Garmin påstår att deras klockor kan mäta sträcka inomhus med den inbyggda acceleratorn. Jag tycker inte de har fog för det påståendet, vilket jag skrivit om tidigare. Joggar jag långsamt hänger klocka med skapligt men så fort jag höjer farten blir det fel, väldigt fel. Felmarginal på 20% och över är inte ovanliga. Problemet beskrivs som vanligast på nya klockor i Garmins eget forum men då jag sprungit med min Forerunner 620 i över tre år nu (och den har fungerat fantastiskt bra, utöver detta) kan det inte bero på att klockan inte kalibrerat sig.

Jag kan förstå att accelerometern i klockan får svårt om jag springer snabba, korta intervaller och varvar med långsam joggvila. I tisdags däremot sprang jag ett okomplicerat lunchpass, en kilometers uppvärmning från snabb gång till 14 km/h följt av 7 km snabbdistans i 3:55-fart (15,3 km/h) och en kilometers nerjogg i jämn 5:30-fart, totalt 9 km i 4:16-fart, enligt löpbandet då. Garmin summerade passet så här.



Att nio kilometer blev 7,24 km på klockan var inte så överraskande. Jag såg ju att klockan inte alls hängde med på fartökningen. Det som överraskar mer och nu kommer vi till rubriken på det här inlägget, och till något som jag också noterat på många pass nu i vinter, är att passet tog 38 minuter och ca 28-29 sekunder på löpbandets klocka men bara 38:09 på klockan och då startade och stannade jag klocka och band samtidigt.

Alla som springer på löpband regelbundet vet att de kan vara mer eller mindre rätt kalibrerade. Bandet på vårt jobbgym är ganska nytt och jag gjorde i alla fall en minikalibrering mellan bandets fart och klocka i början och slutet av passet och i 15,3 km/h, dvs 3:55 min/km tog en kilometer, just det, exakt tre minuter och femtiofem sekunder så det stämde i alla fall men det är kanske inte så överraskande? Kanske är det inte svårare än att en sekund inte är en sekund på ett felkalibrerat löpband? Jag har svårare att tro att en Garmin-sekund avviker från internationell standard. Det borde jag i så fall märkt på alla de gånger jag tävlat och i princip fått samma tid på sekunden på klockan som officiellt, även på maratonsträckan.

För övrigt så verkar vi ju inte få någon långvarig vinter att tala om och förutom att jag tycker synd om barnen och de som vill träna längdskidor är jag rätt nöjd med det. Jag hejar på mildvädret i veckan och hoppas kunna springa långpass utan Icebugs i helgen! Våren får gärna komma extratidigt i år! Gärna redan imorgon!

söndag 22 januari 2017

Januaristatus

Inte så mycket verkstad här på bloggen men tränar gör jag och ganska bra också!  Året har börjat bra med 4-6 pass löpning per vecka och veckomängder på ca 60 km. Jag har inte pressat in pass jag inte känt för och inte heller hoppat över några tänkta pass utan sprungit ungefär så mycket som jag haft tid och lust med.

Jag har inga problem med snabba intervaller i 3:20-fart eller tusingar i 3:30-fart på och lugn distans ute inkl ett par långpass. Igår på långpasset blev det en spontan fartökning på fem kilometer ner till maratonfart och det kändes ganska bekvämt. Saknas gör de lite längre fartpassen utomhus men de kommer när väglaget blir bättre. Relativt måttlig fart känns ganska ansträngande utomhus nu med det isiga underlaget och kylan. Saknas gör också backstyrkan men det finns tid att träna upp det senare. Känslan är som den brukar vara i januari eller något bättre kanske om jag ser till formen utan att jag inbillar mig att jag är i någon toppform.
  • Jag är stel i vänster fot/fotled vilket jag försöker prehaba genom stretch av vad och hälsena och lite foamroller. Jag skyller på löpning på ojämnt, isigt underlag i klumpiga Icebugs som dock känns nödvändiga med nuvarande isgata. 
  • Jag kör ett januariprojekt med 50 armhävningar per dag och det ger bra effekt och känsla i kroppen. Känner mig starkare och tycker jag också ser lite starkare ut även om jag aldrig kommer skrämma någon med mina biceps. Jag får lite på att jag kan springa ifrån det eventuella buset istället. Jag funderar på någon liknande utmaning för februari med att dagligen köra någon övning för mage och/eller baksidorna. Vanliga situps tycker jag är tråkiga liksom plankan. Kanske mountainclimbers eller något liknande. Kanske kan jag övertyga hustrun om att vi behöver och har plats för en pilatesboll här hemma till slut?
  • Just nu testar jag också lite yoga för att öka rörligheten, har fått tips på en bra app som heter Track Yoga som jag testar lite, får se om jag går någon kontinuitet i det men passen/övningarna jag kört hittills är väldigt korta, bara 10-20 minuter, vilket jag tycker är bra. 
  • Tävlingssuget lyser ännu med sin frånvaro, hoppas det vänder. Det finns lite inomhustävlingar på korta distanser att springa nu och även om jag är lite sugen är jag inte sugen att jag gör slag i saken och anmäler mig. För att prestera bra på inomhustävlingar bör man också träna några gånger i inomhushall, annars blir det ovant med den torra luften som ofta råder inomhus. Jag har också svårt för att ta lite lättare på inomhustävlingar och springa dem för "skojs" skull även om jag borde det och då blir det inte lika roligt när jag känner att jag inte är i så bra form.
Status alltså relativt gott några veckor in på det nya året. Förutom stelheten i foten känns kroppen stark, i balans och med på noterna och löpningen går bra och mestadels lätt även om de yttre förutsättningarna med isiga gator inte stimulerar men på långpasset igår i solen var det nästan lite vårvibbar i luften. Det blir också lite ljusare för varje vecka nu. Jag får ge mig till tåls ännu ett litet tag i jakten på vårtecken.


Typisk bild från min s k "Tre-Sjöar-Runda" (som passerar tre olika sjöar, därav namnet) 12 ganska kuperade kilometer 50/50 grusväg/asfalt .



Cykelvägen hem till mitt bostadsområde, undrar hur många gånger jag sprungit här egentligen?

tisdag 10 januari 2017

Mer ambitioner än mål för 2017

Efter att 2016 summerats sätts nu nya mål och det grovskissas på planer på vägen tid. Jag kommer inte att vara speciellt målstyrd i år, tänker att jag mer har ambitioner än konkreta mål. Defensivt och mesigt kanske ni tycker men efter mitt fantastiska 2014 har jag har haft två dåliga löparår ur ett prestationsperspektiv och då känns detta som en vettigare utgångspunkt istället för att sikta mot stjärnorna.

Jobbet kommer att kräva sitt, vi är en person kort sedan julledigheten och det märks plågsamt tydligt efter bara några dagar på nya året. Dessutom råder osäkerhet då mitt företag köptes av ett annat förra året och nu ska vi gå samman och roller, antal och arbetssätt är ännu otydliga. I det läget är träningen en ventil och behöver inte vara ännu en källa till stress.

Löpningen ska vara rolig. Jag kommer inte springa runt och skratta vare sig före eller under pass och inte heller kommer jag känna träningslust och inspiration inför varje pass men sett över en längre tid ska jag tycka det är roligt. Annars lägger jag tid och kraft på fel sak! Vägen dit tror jag går genom variation och att inte fastna i för mycket distanslunk eller att jaga löpmängd. Hellre lite mindre löpning med mer varierat innehåll.

Jag är ännu så länge bara anmäld till Stockholm halvmaraton i höst men en ambition är att tävla mer än jag gjort både 2015 och 2016. Tänker att jag kommer vara lite opportunist och tävla när det känns bra utan att behöva anmäla mig ett halvår i förväg. Tävling är bästa träningen och det är ett roligt (men jobbigt) avbrott i träningsvardagen och det brukar vara trevligt att träffa folk och prata löpning!

Samtidigt är några av ambitionerna ganska konkreta ändå. Det är klart att jag vill bli lite snabbare igen, jag sprang bara ett millopp förra året och bara ett enda också 2015. Samma kuperade lopp på de ganska mediokra tiderna 38:14 och 38:46, visst sjutton vill jag ner på åtminstone 37 minuter på milen igen, det borde inte vara svårt.


När det gäller maraton har jag inte bestämt mig, jag vill springa och förmodligen blir det Stockholm Maraton igen, det var roligt förra året. Jag är också lite sugen på en plattare höstmara som årets huvudmål om träningen går bra och då ligger Växjö bra till. Om eventuella ambitioner där övergår i ett tydligt tidsmål får tiden utvisa.

Snart öppnar också anmälan till New York Maraton, jag är inkvalad på tid om jag vill och självklart vill jag tillbaka och uppleva det igen. Det lär dock inte bli i år utan något jag sparar till längre fram, kanske när dollarkursen inte är så rekorddyr som nu. Kvaltiderna har blivit generösare sedan 2015 och jag räknar med att kunna fortsätta kvala in regelbundet.


Filmsnutt med 3:20-fart (18 km/h) på
löpbandet precis innan nyår...

Jag ligger bra i fas även om jag inte inbillar mig att jag är i någon toppform. Har fått till bra träning hittills på nyåret, ett lugnt långpass i söndags där jag blev stoppad av polisen (!) i söndags, de ville bara säga "bra jobbat" i kylan, ett bra intervallpass på band och jag kör en utmaning med att göra 50 armhävningar per dag i januari vilket ger mig en bra känsla i kroppen! Träningen går bra och är rolig, so far so good som min gamla engelskalärare alltid tjatade om!

torsdag 29 december 2016

2016 ett mellanår

Så har ännu ett år i löparskor förflutit. Mitt tionde år av regelbunden löpning. Jag har förflyttat mig nästan ett halvt varv runt jorden i löparskor under de här åren men är ändå långt ifrån att bli riktigt bra på det om det nu tar 10000 timmar att bli riktigt bra på något. Då har jag fortfarande ca 75% ogjort...

I januari och februari tränade jag riktigt bra, regelbundna långpass med bra längd, flera över 30 km tidigt på året. I februari noterade jag 280 km löpning på en månad och det är det mesta jag lyckats springa någon månad hittills. Det var en stabil(are) vinter så fokuset låg på lugn distanslöpning utomhus kompletterat med lite fart på löpband, precis som vanligt alltså.



I mars körde jag en armhävningsutmaning med 50 per dag och höll nästan i det hela månaden men blev sjuk i slutet. Enkel och väldigt tidseffektiv träning! Träningen fortsatte fungera bra, jag noterade en 100 km-vecka och sprang en kilometer snabbare än 3 minuter på löpband för första gången och var i riktigt bra form. Jag bloggade med titeln #detgårbranu (mycket dumt!) och förberedde för tävlingspremiär på 5000m inomhus i Huddinge, körde ett pass med trehundringar på tok för hårt fyra dagar innan loppet och sedan brakade det mesta...

Löpbandet på jobbet brukar nyttjas 1-2 gånger i veckan vintertid!
"Gravel road tights" säljs bara under våren i begränsad upplaga...

På kvällen efter min farmors begravning blev jag hastigt magsjuk (alternativt matförgiftad) och på det följde en seg förkylning som tvingade mig till vila istället för säsongspremiär och sedan kom april, en månad jag helst vill glömma då nästan ingenting fungerade. Jag bloggade om att jag kanske tränade för hårt, fick tillbaka min ömmande gåsfot (muskelfäste) i ena knäet, ett besvär jag haft tidigare. Mina blodvärden var lite låga igen och jag började med "spikdiet" (dubbel dos järntabletter) för att fylla upp järndepåerna och höja blodvärdet. Mot slutet av månaden började det vända och jag sprang ett långpass på 34 km efter att ha tvingats till ett fem veckor långt uppehåll med just långpassen och jag började se lite ljusare på löpningen igen innan nästa bakslag golvade mig. Efter ett ordinärt löpbandspass fick jag plötsligt fruktansvärt ont i höger höft och efter två smärtfyllda, sömnlösa nätter åkte jag till akuten för att få höften röntgad. Ingenting var trasigt utan det måste varit någon form av plötslig överbelastning för det gav sig med några dagars vila och smärtstillande, jag skrev ett Öppet brev till löpningen där jag faktiskt övervägde att ställa skorna på hyllan! Vilken tur att jag inte gjorde det!

Koma i soffan efter långpass

Medverkade i Podden Löparsnack för andra gången under våren...

...och fick tillfälligt tillbaka knäbesvär från "gåsfoten" och började undra
om det inte var dags för filttofflor, buskiga ögonbryn och Melodikrysset 
istället för löpning...

Maj
kom och jag fick mycket klok input via mitt stora nätverk av löpande vänner. Från att i princip ha bestämt mig för att stå över Stockholm Marathon började jag bli sugen på start igen fast formen kändes långt borta. I mitten av maj sprang jag ändå mitt längsta långpass som avstämning, inte helt utan nervositet. Först 25 km i sällskap och sedan 12 km farthöjning i 4:10-fart och vet ni vad? Det gick bra och jag kunde mycket nöjd summera 37,7 km och nästan tre timmar ute i spåret. Årets längsta träningspass! Några tankar på personbästa på maran fanns inte men jag kan erkänna nu att jag drevs ganska mycket av att bevisa för mig själv att jag minsann återigen var en stabil sub3-löpare efter "debaclet" med 3:12 i New York under hösten 2015.  Jetlaggad och förkyld, men trots den "dåliga" tiden, en helt fantastisk upplevelse!!

Jag uppskattade nu min realistiska marafart till 4:05-4:10 min/km och började snegla på de 2:55:52 jag gjort som näst bäst (Vintermarathon 2014) som en realistisk målsättning och det skulle visa sig att jag som tidigare var bra på att skatta min egen kapacitet.

Innan maran kunde jag till slut summera ihop en bra mängd löpning, 120 mil på ca 20 veckor, varav 12 långpass och blodvärdet var tillbaka på en i alla fall acceptabel nivå, 133. Loppet  innebar sedan en otrolig glädje efter min struliga april! Den kändes som en revansch och jag ville springa maraton igen och igen. Rapporten är lång och jag ler för mig själv när jag läser om den och ska inte upprepa mig. Efter lite negativa tankar väldigt tidigt i loppet vände det och jag skrev så här efteråt:

"så jävla roligt det var att springa igår, ursäkta franskan. Jag kom faktiskt inte ihåg från förra gången att det var så här bra, så här roligt! Jag vill springa igen! "

Ute på Gärdet på Stockholm Marathon gäller det att hålla tungan rätt i mun...det är ännu långt kvar innan...

Det är dags för den härliga målgången på Stadion....


Efter en motig vår var jag så här glad med bara några meter kvar av
Stockholm Marathon 2016.
Foto: Runners World.

Jämnheten själv sett till splittiderna. Som det brukar se ut när jag springer en lyckad mara.

Juni innebar återhämtning som sig bör och det är en av många saker jag verkligen gillar med Stockholm Marathon, när det är som finast i sommar-Sverige kan jag softa med träningen, njutspringa och glassa runt i Finishertröjan :-) Jag kände mig ovanligt fräsch tidigt efter loppet, var lite småförkyld, tog det lugnt, valde att hoppa över någon tävling jag var lite sugen på, cyklade en del, köpte nya tävlingsskor från Nike som jag sedan aldrig tävlat i och fortfarande inte har bestämt mig för vad jag tycker om. Ibland gillar jag dem, ibland tycker jag bara de är höga, konstiga och att mellansulan känns som ett effektivt recept på hälsporre...

Beprövade Asics DS Racer 10 vs Nike Air Zoom Streak 5, en match som Asics
fortfarande leder...

Trots att jag tog det lugnt landade löpmängden på dryga 19 mil i juni, och det kan jag gräma mig lite över i efterhand, kunde jag verkligen inte sprungit 9 km till, haha. Jag har hittills aldrig lyckats springa +200 km varje månad i ett helt år men OK, något mål ska jag väl ha kvar?



Juli karakteriserades av fint sommarväder, semesterlöpning på Öland, sol och bad (ibland på löprundorna) och fortsatt njutlöpning och augusti fortsatte på ungefär samma sätt. Träffade grabbarna som betade av Sveriges alla motionsspår för en runda i mitt hemmaspår, sprang Bellmanstafetten med jobbet och badade in i slutet av augusti och drog igen på mig en förkylning och den förkylningen höll i sig in i september som också bjöd på sommarvärme.

Bellmanstafett med jobbet...

...och visning av mitt hemmaspår med grabbarna som betat av alla Sveriges motionsspår under sommaren

Sommarens sista bad

Stockholm halvmaraton är en favorit jag ogärna missar men i år hade jag en för hög målsättning, att snitta 4 min/km, det gick helt OK första halvan men i värmen på andra halvan tappade jag väldigt mycket och det kändes mest som ett segt träningspass och jag sprang min långsammaste halvmara på sex år på låga 1:26 otillräckligt förberedd men deppade inte alltför mycket för det. För första gången kom jag ändå topp-10 i min åldersklass, en fördel med att ha klivit upp i M45.


Jag började också ifrågasätta min egen träning en del, dessa ständiga småförkylningar och en känsla av att många pass var tunga och tråkiga och inte gav någon träningseffekt. Att jag mest längtade till de var över. Det ledde till att jag bestämde mig för en annan approach, att vända på perspektivet, att sluta att hela tiden leta tid för löpning, att inte nyttja varje tänkbar lucka som uppstår utan istället dra ner något på löpningenoch begränsa mig till max fyra pass i veckan under en period. Något som blev ifrågasatt på bloggen men ett upplägg jag i princip hållit sedan dess, även om det blivit några veckor med både fem och sex pass men jag stressar inte in träningspassen och det har fallit väl ut! Det är roligare att springa igen, kroppen är fräschare och jag är inte lika ofta förkyld! I oktober började jag redan märka skillnad. Jag kom trea på trevliga Stallarholmsloppets 10 km på en blygsam tid och med en visserligen stabil känsla men också med en känsla av att bara ha en växel.

Med bästa löparkompisen bärgades en vinst på 5 km och en tredeplats på milen för undertecknad.
Inte illa för +40-papporna från Fruktvägen...

Efter ett av årets skönaste långpass, 28 km utan några som helst krav på fart eller sträcka.
Ren  njutning i fin höstsol!

Många höstfina lunchpass utanför jobbet...
November var händelsefattigt som sig bör vad gäller träning och bloggande, åkte på solsemester och bloggade om en skospaning och tränade som vanligt vilket jag fortsatt med i december. En månad när det som vanligt varit fullt upp förutom träningen.


...liksom lite jogg på Gran Canaria som raskt byttes mot...

Vintrig löpning hemma...

Aktiviteten på bloggen har verkligen minskat under hösten. Jag sätter inte någon press på mig att producera frekventa inlägg då det varken blir bra eller ens intressant utan skriver när jag får idéer eller inspiration. Under året kom också möjligheten att fronta sin blogg på första sidan på jogg.se vilket innebär att blogginlägget blir synligt för alla medlemmar och då talar vi alltså om mer än hundratusen människor (även om långt ifrån alla är aktiva på siten). Jag frontar bara de mer genomarbetade inläggen vilket har gett nya läsare och ledde bland annat till All-time high vad gäller antalet visningar på ett inlägg där jag kritiserade SOK med anledningarna av löpningen kvaltider till OS och att inte Mikael Ekvall fick en biljett till Rio, ett inlägg som visats över 7000 gånger (!) vilket är extremt mycket för min blogg och även delats flitigt i sociala medier!


Det känns som min relation till löpningen har mognat ytterligare i år. Kanske har jag blivit lite lite bättre på att lyssna på mig själv, är inte lika enögt inställd på att igen bli snabbare till vilket pris som helst. Jag har sprungit lite mer i år än tidigare och inte haft något långt skadeuppehåll, men har inte presterat speciellt bra på tävling och jag skrev nyligen så här i ett inlägg:

Jag tror alla blir bättre av att springa mer om perspektivet är flerårigt. Om perspektivet istället bara är något enstaka år framåt eller på nästa säsong tror jag inte alls att sambandet är lika starkt! Då kan det istället ge mer "bang-for-the-buck" att köra bål-och benstyrka, spänst, explosivitet och dra ner lite på milsamlande distanspass och istället träna mer fartlöpning.

Jag tror starkt på det och det summerar mycket av där jag är nu och där kommer mitt fokus för 2017 att ligga! Jag kanske får finna mig i att jag inte når tillbaka till nivån jag hade för ett par år sedan men jag tänker inte sluta försöka, ännu. 

Det är inte rätt väg för mig just nu att sikta på att springa mer, då blir jag lätt sliten, förkyld och tappar gnistan. Vill jag det senare kommer det säkert gå lättare när barnen är större men det är inget jag längtar till eller funderar över, kanske nöjer jag mig med den här träningsdosen och försöker göra det bästa av det. Att pressa in pass i luckor tänker jag fortsätta att inte göra. Kanske är tider en inte lika viktig drivkraft längre? Det har varit en ganska tuff höst med osäkerhet på jobbet, lilltjejen som börjat förskoleklass, äldsta sonen som snart ska välja gymnasium och äldsta dottern som är otroligt ambitiös i gymnasiet. Det är klart det tar energi och kräver tid, engagemang och närvaro!

Jag tar framförallt med mig från i år att det alltid vänder, hur långt nere i det gyttjiga bottenslammet motivationen än har sjunkit stiger den förr eller senare upp och förbi ytan igen! 

I april tyckte jag verkligen löpningen var negativ och stressande och fem veckor senare sprang jag min näst snabbaste mara och kände mig stark hela vägen! Den varma sommaren var fantastisk ur njutlöpningssynpunkt och avslutningen av året har inneburit en känsla av att jag igen är på rätt väg. En friskare, piggare och starkare väg och den vill jag fortsätta utforska. Att löpningen är viktig för mig behöver jag inte tvivla på men jag vet nu att det inte är rätt väg att gå när löpningen över längre tid inte känns rolig!

Jag avslutar året i dur, löpningen är rolig och det är det viktigaste, känslan i kroppen bra. Jag är pigg, frisk, stark och motiverad. Det räcker gott! Till er som läst ända hit och hängt med i år eller ännu längre; stort tack! Jag hoppas på ett både bra och roligt löparår 2017, hoppas ni hänger med även då!