tisdag 3 juni 2014

Race Report Stockholm Marathon 2014 - 2:50:43 plats 142 (24:a i åldersklass, 7:a bland herrar födda 1971)

Intrycken från årets Stockholm marathon har sjunkit in lite men leendet sitter kvar! Som vid tidigare tillfället så känns loppet märkligt avlägset och som i ett töcken men bevisen att jag faktiskt sprang är många! Här är min långa rapport. Sätt er tillrätta och häng med på mina rekordsnabba 42,2 kilometrar på Stockholms gator!

Dagarna före

Stockholm Marathon i år föregicks av en långhelg vilket var både bra och dåligt. Torsdagen höll jag igång rätt mycket, var till soptippen med en fullastad bil, fixade hemma ute och inne och sprang ett mycket lätt pass på kvällen, 5 km jogg med 1 km marafart och några korta backsprinter och allt kändes mycket bra. På fredagen var jag också ledig och tog jag det lugnt med följden att jag blev rastlös hemma i duggregnet! Tog en kort skogspromenad med de yngsta barnen där "stubbhoppning" var populärt.  Ingenting jag vågade prova på, dock fick jag bära yngsta dottern en bit hem vilket kanske inte var idealiskt för på tävlingsdagen vaknade jag med samma ryggont jag haft någon vecka tidigare.

Stubbhoppning - ingen rekommenderad aktivitet dagen före maraton!
Före loppet

Ryggontet var dock inget som besvärade mig alls eller något jag ens tänkte på när jag satte mig i bilen och åkte in till stan. På tunnelbanan var det fullt med löpare att prata med och jag kom till Östermalms IP vid ca 10:30, fick min nummerlapp av och en kort pratstund med Fredrik Uhrbom innan jag hastade igenom mässan, bytte några ord med Mats och Johan från X-Kross. Köpte enligt tradition en kaffe och kexchoklad vilket intogs ihop med en banan samtidigt som jag nålade nummerlapp och snörade fast chippet i skon.

Kolhydratladdningen ska jag beskriva kortfattat. Jag gjorde precis som jag gjort tidigare. Jag har aldrig kört någon Carboloader, Vitargo eller liknande. Nej, det ska vara enkelt, och inte smaka tapetklister! Förutom lite extra ris, pasta, vatten från onsdagen bestod min kolhydratladdning torsdag-fredag av fyra påsar lösgodis (Basset's vingummin och Haribonappar med fruktsmak för den intresserade...), ett par glassar, ca en liter äppeljuice och en liter Mer med apelsinsmak.Det fungerade klockrent men att kolhydratladda själv hemma med fyra barn på torsdagen var inte så lätt, att hävda att det var Selleri, var inte ett framgångsrecept...De två flaskorna rödbetsjuice jag drack torsdag-fredag fick jag dock ha för mig själv...konstigt (även om jag vant mig vid smaken).

Tillbaka till Östermalms IP, Efter fixande med chip och nummerlapp lämnade jag in mina överdragskläder och besökte den blå enrummaren ett par gånger för att nervöskissa. Träffade sedan Louise och min klubbkamrat Eva och sedan Tobias. Kom på att jag igen gjort klassikern att glömma min energigeler i väskan (2012 insåg jag det i startfållan) och kunde tack och lov hämta dem denna gång. Jag klämde en tre portioners gel direkt  (!) men behöll en i vardera hand för användning under loppet. Tobias och jag gick ut i startgrupp B 15 minuter före start där Olov anslöt. Gott om plats i B innan start och peppen var maximal trots att det regnade en hel del minutrarna innan start. Önskade mina medlöpare lycka till och sade till mig själv; "inget fegande nu Staffan, GO FOR IT"!

Starten

Den sedvanliga handklappningen, nedräkningen, pang och iväg och jag som hade hoppats på lite mindre trängsel i grupp B, så blev det inte utan jag upplevde första biten lika trång som vanligt, hamnade automatiskt på nedre filen på Valhallavägen där jag inte sprungit tidigare, sprang i kanten nära nära parkerade bilar och ibland uppe på en trottoarkant.

Gick om farthållaren för tre timmar i slutet av Valhallavägen och sprang om Karin i "SVT-backen" precis som hon förutspått, redan tittade solen fram och nere på Strandvägen kom jag ifatt Tove och Karima och jag bytte några ord med dem men lämnade dem när de tog vätska vid kontrollen på Strandvägen. Passerade 5 km helt enligt min plan på 4:05 min/km första 5, dvs 20:22.

Har inga tydliga minnesbilder av resten av första varvet annat än att det gick väldigt bra, Gabriel från Jogg hejade på Skeppsbron tror jag och Kristian och Stefan vid Slussen. Södermälarstrand gick odramatiskt, noterade att det blåste lätt motvind med betoning på lätt, tog det lugnt uppför korta, branta Pålsundsbacken upp till Västerbron där jag kom ikapp Josephine Ambjörnsson, Hässelby. Såg att hon hade det tungt och peppade henne att fortsätta när jag passerade och blev väldigt glad över att långt senare få se henne igen i mål på en så förhållandevis bra tid som 2:55 efter en tung vår (hennes PB är så bra som 2:45). Västerbron gick bra både uppför och nerför och på Norrmälarstrand passerade jag 10 km på 40:29.
fortfarande helt enligt plan och passerade flera kända ansikten, t ex Mackan som tog dessa bilder. Jag ser pigg ut och trodde först att bilderna är från första varvet men frånvaron av andra löpare gör att jag inser att de faktiskt är från andra varvet och drygt 35 km även om jag undrar hur jag orkade spexa där?

Foto: Marcus Nilsson
Tillsammans med löpare nr 482 som visade sig heta Mark och inte Staffan...mer om det senare!
Foto: Marcus Nilsson
Foto: Marcus Nilsson

Den långa sega stigningen från Tegelbacken via Torsgatan-Odengatan gick bra men benen började tröttna lite oroväckande men jag noterade också min näst snabbaste femma här med 20:02 och passerade 15 km på 1:00:31 fortfarande bara halvminuten efter, trots uppförslöpning. Känslan i benen blev sedan inte värre förrän i slutet såklart då benen börjar säga ifrån alltmera högljutt.

Började räkna ner mot halvmarapasseringen och förundrades här över publikstödet till just mig, överallt hördes "Heja Staffan!", "Bra Staffan!", "Ser bra ut Staffan!", "Kör Staffan!". En kille framför mig i grönt linne (nr 482 i bilden ovan vinkade någonstans och jag tänkte därför att han heter säkert också Staffan vilket jag också frågade honom (!) när jag passerade i SVT-backen. "Nej, jag heter Mark, det är nog dig de hejar på" fick jag till svar, haha, galet roligt! Denna Mark skulle jag sedan växeldra med resten av loppet. Om du läser detta Mark, tack igen för sällskap och draghjälp! En av alla dem som hejade här var Ingmarie.

Många fruktar den knappa milen ute på gröna Djurgården där det inte är så mycket publik, jag har aldrig upplevt den så negativ förutom på min första mara 2008 när jag fick börja gå därute. Tvärtom tycker jag den är ganska trevlig. Vid ca 20 km kom ikapp en bra klunga med flera löpare från FK Studenterna bl a Herman Degselius och Clarence Ärlebrink och en till i en solhatt. Honom skulle jag återse senare!

Halvvägs

Passerade halvmaran på 1:25:04 och tog saltgurka. Inte så gott men salterna är säkert bra. Mitt energiintag i form av mina två treportioners Maxim-geler fungerade väldigt bra. Jag hade tömt första gelen vid halvmaran efter att ha tagit små "klunkar" regelbundet. Ute på Djurgården sprang jag sedan riktigt riktigt bra och visste att jag låg bra till mot 2:50 och tog in lite på det jag låg efter mitt mellantidsarmband som pekade 2:49:45. Femman mellan 20-25km gick på 20:01 och självklart började jag bli lite trött, självklart funderade jag då och då på hur långt det var kvar men jag lät aldrig de tankarna ta över och någon djupare dipp där jag ville slå av på takten eller t o m börja gå var jag aldrig ens i närheten av i år, samma starka känsla som på Stockholm 2012 eller på Vintermaran 2013! Nu hade jag lämnat klungan bakom mig och resten av Djurgårdssträckan gick riktigt smidigt och snart var jag tillbaka vid Waldemarsudde, Grönan och Skansen där jag återsåg Ingmarie som hejade friskt och frågade om jag ville ha något. Det kändes bra och jag avböjde.

Tillbaka bland publiken på Strandvägen och jag avböjde även dricka av Jonas i Spårvägens vätskekontroll då det kändes OK. Generellt med drickat så upplevde jag det jobbigt att dricka i den här farten, mycket hamnade utanför och det blev jobbigt att andas en stund efter varje mugg men jag tror jag drack en mugg vid varannan kontroll ungefär och det kändes lagom. Den berömda Colan och kaffet vid Stadshuset hoppade jag dock över i år, kände inget behov alls av den i år!

Jag brukar uppleva Strandvägen som lite tung, som om det är lite uppförsbacke, vet inte om det är så men i år gick det bra. Passerade Petra Kindlund, Salomon, precis vid speakern vid Dramaten, alla tjejerna i SM-klass får ju välförtjänt mycket uppmärksamhet av speakers och publik och det var grymt peppande och vid Norrmalmstorg och Kungsträdgården kunde jag inte hålla mig från att leka med publiken, jag höjde armarna över huvudet och applåderade, vinkade, gjorde tummen upp och gensvaret där jag sprang ganska ensam, herregud så många hejarop och leenden jag fick tillbaka, jag tror aldrig jag kommer glömma det ögonblicket faktiskt! OK, jag blev trött i axlarna och det kostade säkert ett par sekunder, men herregud så det var värt det!!

Någonstans vid Strandvägen runt ca 28 km. Drivet i steget ser bra ut!

På väg mot Slussen fick jag pepp av Gabriel igen och femman mellan 25-30 km gick på 20:10. på Södermälarstrand växlade jag några ord med nämnda Mark ovan som gick om mig. Valde medvetet en lite längre väg genom att hålla vänster i Pålsundsbacken där det inte är lika brant och jag fick då också svalka av ångduschen då det nu var varmare i solen. Väl uppe på Västerbron gick det såklart tungt nu och jag tillät farten att sjunka lite men tog igen det på nervägen där jag kom ikapp och gick förbi Mark som gått ifrån lite uppför. Femman 30-35 km som inkluderar Västerbron blev min långsammaste på 20:32 och jag tror att det framförallt var på bron jag tappade sekunder. Passerade en Hässelbytjej som fick lite pepp och tyckte jag sprang bra på Norrmälarstrand där Mackans bilder ovan är tagna. Kom också här ikapp Andreas som jag tyckte sprang helt fantastiskt i sin marapremiär och jag skrek något, högst oklart vad, när jag passerade honom och fick pepp av flera, t ex Alex och HAIS-Robert. Vid Centralen tog jag min sista mugg dricka och nu handlade allt om att övertyga benen om att fortsätta mata på för nu var de tunga! Uppför var jag ändå stark hela vägen och Torsgatan gick OK men visst var det skönt att nå krönet efter att ha sprungit om Therese Nordström, Ullevi som kom femma på SM med 2:51 precis innan. Precis i början av långa utförslöpan med 40km-skylten i fjärran blev jag plötsligt omsprungen av Studentenlöparen i hatten jag passerat efter halvmaran. Han kom som skjuten ur en kanon och jag hade verkligen inte en chans att hänga på, försökte inte ens vilket är så dags att gräma sig över nu! Jag identifierade honom i resultatlistan som Fredrik Pettersson, född 1975 och ser att han avslutade sista 2,2km i 3:46-fart och gick precis under 2:50 med 2:49:45, hatten av för den avslutningen!

Björn fångade mig och Mark i början på Vasagatan precis före centralen på andra varvet

Målgång

Passerade 40km på 2:41:43 efter en sista femma på 20:20. Arrgh, nu var det kamp mot benen på Karlavägen och det var underbart att till slut få svänga upp i Sturegatans backe med Stadions klocktorn i blickfånget. Tittade på klockan, 2:47 någonting, skulle det gå ändå att ta mig sub 2:50? Nej, upp på backkrönet, 2:48 någonting, hade sedan glömt hur långt det var efter vänstersvängen innan man får svänga in bredvid murarna, full fart framåt så mycket jag bara förmådde, svärfar hejade plötsligt på utsidan, in genom Sofiaporten och in på tartanen. Bjuder på några snodda skärmdumpar från Marathonfoto här:







Hann uppfatta mina fina svärföräldrar och barnen som ropade och vinkade på läktaren till höger innan kurvan, vinkade till dem och publiken i kurvan, en sista blick på klockan, insåg att 2:50 var helt lugnt, mäktade med en sista kort slutspurt över mållinjen varefter jag stannade sträckte armarna i skyn och bara skrek rakt ut: "JAAAA" innan jag tog Mark i hand och vi tackade varandra hjärtligt för hjälpen. Sedan kom faktiskt tårarna, glädjetårarna! Fick min medalj, skrattade, grät, log och dröjde mig kvar i vimlet och hälsade på kända och okända. Strax därefter kom Tobias i mål på finfint PB 2:56 och vi gjorde sällskap på vandringen mot IP där svärföräldrarna och barnen mötte mig på vägen för en pratstund. En trött Kent med nysatt PB kom förbi och Tobias L som nådde mållinjen bara ett par sekunder efter tre timmar.

Efter loppet

Efteråt försåg jag mig generöst med det som bjöds på IP och stannade kvar länge och bara njöt av inramningen, solen, stämningen! Den alkoholfria ölen smakade förträffligt! Träffade många bekanta och bloggläsare både på IP och i tunnelbanan på hemvägen och vill passa på att tacka igen för all pepp och värme, helt fantastiskt!! Jag blir lika glad varje gång!!

Jämnt och fint hela vägen!
Jag kan leva med sällskapet i M40-listan med elitlöpare som Anders Österlund, Jonas Larm, Anders Szalkai, Cedric Schwartzler m fl! Av årgång 1971 är jag på sjunde plats totalt och fyra i Sverige!!!

Analys och reflektion

Efter denna kavalkad av känslor och intryck är det på plats med lite objektivitet som avslutning:

Tid: 2:50:43
Plats: 142:a (24:a i åldersklass, totalt 7:a av män födda 1971)
Puls (snitt/max): 179/193
5km-splittar: 20:22-20:07-20:02-20:09-20:01-20:10-20:32-20:20 (så ska ett marathon springas!)

Ni undrar säkert om jag känt mig besviken på att jag missade drömmålet sub 2:50? Jag kan helt ärligt svara nej på den frågan! Jag är oerhört stolt över att jag gav mig själv chansen och inte fegade utan följde min plan till punkt och pricka inledningsvis! Visst sprang jag kontrollerat men jag kände hela tiden att det gick fort och fick fokusera på att stå på hela vägen utan att slappna för mycket. Jag kände att jag närmade mig lite ute på Djurgården men att jag sedan tappade lite igen nere i stan. Det stämmer inte riktigt med passertiderna som visar att jag förutom första femman inte tappade alls fram till 30 km utan sprang väldigt jämnt. Det var på sista milen som gick på 40:52 som det rann iväg lite över Västerbron men jag gjorde absolut så gott jag kunde och någon kraft på riktigt trötta ben att öka på slutet fanns aldrig och när jag blev omsprungen vid drygt 39 km av löparen från FK Studenterna som gjorde 2:49:45 kändes hans fart helt overklig! Jag sprang om löpare hela vägen in i mål och blev nästan inte passerad alls.

När jag tittar på bilderna från marathonfoto ser jag inte en ostbåge utan en stark och skadefri löpare som håller en bra hållning och ett bra löpsteg hela vägen in på Stockholms stadion trots obefintlig löparstyrka. Det är jag också stolt över! De nya skorna jag sprang i och övrig utrustning fungerade helt perfekt, tänkte inte ens på skorna på hela loppet, det bästa betyget som går att ge!!

Jag har insett efter flera års löpning att mål är bra och viktiga för mig men som Karin Boye ungefär uttryckte det, det är träningen (resan) som är värd något, som i sig är målet. Att nå ett mål är fantatiskt men glädjen det ger i sig ganska kortvarig innan hjärnan siktar vidare. Vill jag så kan jag springa 2:49 på en flackare mara men tror inte jag skulle vara så mycket gladare för det än jag är för mina 2:50 idag!

Jag sprang helt otroligt jämnt och att bara tappa 39 sekunder på andra halvan på den erkänt tuffa Stockholm marathon-banan är jag otroligt nöjd med. Jag hade en riktigt bra dag, nej, en helt magisk dag längs banan och nådde min potential fullt ut!

Nu ska jag tillåta mig själv att landa lite och mysspringa en stund innan jag siktar vidare! Smärta i låren kommer sitta i några dagar ytterligare, leendet däremot är livslångt! Tack igen alla ni (och ni är många!) som hejade på olika sätt i lördags och ni som läst ända hit!

37 kommentarer:

  1. Åh nu börjar jag gråta...det är så känslosamt att gå i mål på en mara och när man som du spänt bågen och lyckas (ja, det tycker jag att du gjorde trots att du inte gick sub 2.50). Ditt upplägg funkar! Vilket kvitto! Och jag kan inte annat än att hålla med att du håller ett snyggt steg hela vägen. Trots avsaknad av löparstyrka så tror jag starkt på att terränglöpning blir som ett slags löparstyrka. Grattis igen och igen och igen! Tack för RR!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oj, Eva, ja, distansen är speciell på många sätt, inte minst vid målgång, jag håller helt med! Alltså jag gick ju för sub 2:50 men kanske det inte framgår tydligt att jag insåg på andra varvet att jag inte skulle mäkta med att ta in det jag låg efter. Då blev 2:50 istället ett mål eftersom jag inte låg så mycket efter och dit nådde jag ju! Tack tack tack för grattis och all pepp längs vägen!!!

      Radera
  2. Lysande race report Staffan! Kul att det gick så bra och du såg verkligen pigg ut på Strandvägen. Jag är riktigt imponerad av din framfart! Njut nu en bra tid framöver av ditt lopp!!!
    //Jonas

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Jonas! Ja, det kändes bra nästan hela vägen, inte minst ur energi-och vätskesynpunkt varför jag tackade nej till drickat! Nu njuter jag :-)

      Radera
  3. Återigen: Grymt bra jobbat, ska bli kul att se vad som händer framöver efter detta!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Andreas och tack detsamma! Nu suger jag på den här karamellen ett tag så får vi se vad som händer sedan!

      Radera
  4. Mark Hallquisth3 juni 2014 21:15

    Tjena Staffan! Det är jag som är nr 482 (heter dock Mark:-). Grymt kul att höra att du fortfarande är så nöjd. Det gäller även mig. Vi fick verkligen en fin resa tillsammans och jag vill tacka dig för detta. Den jämna split vi nådde hade jag inte lyckats prestera ensam därute. Jag vill även passa på att tillägga att du har ett mycket trevligt förhållningssätt till övriga löpare där du både peppar och stöttar ute på banan! Det är inspirerande att läsa din blogg och riktigt roligt att träffa dig på tävling. Ös på så syns vi snart igen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tjena Mark! Vad kul att du hittade hit och lämnade en kommentar! Tack själv för sällskap och pepp. Löpningen och bloggen har gett mig så otroligt mycket och jag har aldrig hittills träffat en otrevlig löpare och att peppa andra är självklart för mig! Jag ska ändra ditt namn i rapporten!

      Radera
  5. Hej Staffan!
    Grattis till ett kanonfint lopp och vilken härlig racerapport du har skrivit! Det är lika kul med racerapporter som med förlossningsberättelser ;-). Du kikade in på min blogg när jag varit veckans löpare på Maratonbloggen i höstas och efter det har jag läst din blogg lite då och då. Nu har jag en ny hemsida som du jättegärna får titta in på om du vill:
    http://mariesandis.se

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Marie, jag känner igen dig och har varit inne på din sida, flera gånger. Jag lägger gärna till dig i min blogglista så hoppas jag då får lite mer besök på sidan, det är du och din fina träning värd! Grattis till en finfin prestation själv!

      Radera
  6. Styv insats Staffan! Och som fler påpekat en otroligt välskriven och läsvärd RR. Jag tänkte fråga dig hur det hade hade gått när jag såg dig på ÖIP efteråt, men du såg ut att ha fullt upp att prata med andra. Kanske en platt höstmara, tex Frankfurt kan vara något för dig att satsa mot?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det hoppas jag du gör nästa gång Stefan, kommer fram och säger hej, det uppskattar jag alltid!! Ja, på en flackare mara gör jag 2:49 med nuvarande kapacitet, det tror jag absolut! Får se om det kan bli någon utlandsmara vid tillfälle.

      Radera
  7. Trevlig läsning Staffan! Mycket välskrivet. Det är något speciellt att läsa marathonlopprapporter som handlar om när nya rekord slås och människor förverkligar sig själv. Tack! Marathon är en fantastisk resa i egen insikt och storhet. Jag känner igen mig i mycket av det du skriver eftersom jag själv lyckades bryta ny mark i Manchester i april. Om du inte har läst min race rapport hittar du den här om du är intresserad: http://www.funbeat.se/blogs/show.aspx?BlogPostingID=155043 Jag sprang inte lika jämnt som dig, men jag spände bågen till max. Mot nya mål!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Stort tack Goran, när jag slog på telefonen efter målgång i lördags och läste allt du, Daniel R och Jens skrivit på Twitter om hur ni följt mig kunde jag inte sluta le, fantastiskt peppande, tack för allt stöd! Jag kan ibland tycka att just marathonTRÄNING är lite tråkigt med sina långpass men när det sedan kommer till själva loppet finns det ingen distans som slår det!! Jag har läst din inspirerande rapport från Manchester men gör det gärna igen! Det var oerhört inspirerande att se dig nå ditt tuffa mål! Jag ska också under 2:50, behöver släppa lite lite på kontrollen jag ofta springer med och få ut den den där sista procenten på en flackare bana så kommer det gå vägen med nuvarande kapacitet! I lördags sprang jag dock absolut så bra jag kunde och jämnheten och att jag vågade satsa från start är jag mest nöjd med, Stockholmsbanan är inte snäll och 2:50 där smäller rätt högt!

      Radera
    2. Jag är övertygad om att du kan göra under 2.50 på en plattare bana. Det svåra är att man delvis skall ha formen, men att dagen skall infinna sig samtidigt. En likadant lopp som du gjorde i stockholm på en plattare bana så gör du det. Ditt lopp var nog optimalt för dagen. Det är riktigt bra att göra 2.50 i stockholm och springa så jämnt som du gjorde. Hatten av!

      Radera
    3. Precis, det gäller att ha dagsformen, dagen. Nu har jag i alla fall sprungit så många (6st totalt) att jag vet vad som fungerar ur energisynpunkt etc men det finns ju aldrig några garantier på marathon, det är väl lite av det som är tjusningen, och förbannelsen med sträckan! Tack igen för pepp!

      Radera
  8. Stort grattis igen. Är väldigt glad för din skull

    SvaraRadera
  9. Ja, det är något alldeles speciellt med marathon. Den där julaftonskänslan innan, och så får vi vara med här när du öppnar dina paket. Jag gillar din fokuserade blick vid 28km, så målmedveten, och stark. Blir spännande att se fortsättningen på detta.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Verkligen Urban, inför t ex 10 km kan jag ha ganska mycket otrevlig ångest och oro i kroppen men faktiskt aldrig inför ett marathon, trots att löptiden är mycket längre är det på en annan ansträngningsnivå! Jag har lite vaga tankar om resten av säsongen, för prematura för att ännu sättas på pränt, vill njuta ett tag till av detta först!

      Radera
  10. Grattis! 3:41, 3:23, 3:09, 2:59, 2:50 är en bra svit på dina maror i stora staden. På en snabb bana är du snart under 2:40. Gissar att du bygger upp ännu mer styrka och snabbhet nu i sommar och höst för att sedan fokusera på en ännu snabbare mara nästa år?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Fredric kul att du har koll :-) till 2:40 känns det långt men det har jag sagt om 2:50 också men ännu har jag inte varit i närheten av att klara halvmaran under 1:20 :-)

      Radera
    2. Vi får se vilka mål jag sätter upp härnäst men det är riktigt att jag gillar att fokusera på snabbhet över sommaren!

      Radera
  11. Wow! Du är himla snabb du. Bra jobbat! Jag har en del att lära av dig... :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack :-) bara att träna på och fråga på om du undrar något :-)

      Radera
  12. Grattis till en fantastisk tid!!
    Jag sprang också i år och som förra året så gick jag in i väggen vid 25km. Jag fölföljde ändå men inte med så bra tid som jag hoppats på. Har du några råd för hur man ska träna för att slippa detta? I år har jag sprungit fler långpass och gjort pb på milen och halvmara som indikerar på en mycket bättre tid än jag fick, ändå sprang jag på samma tid som förra året. Jag är lite rådlös :)
    /Morgan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Morgan! Svårt att svara på utan att veta mer om hur du tränat! Hur långa har långpassen varit, hur mycket har du sprungit utöver långpassen, hur många halvlånga pass i högre fart? Var det benen som tog slut eller orkade du inte flåsmässigt? Det är ju mycket som kan spela in på maran, dagsform, energiintag/vätskeintag m m. Det gäller att ha en bra dag och dagsform också och vara sugen på uppgiften. Det är mycket som kan spela in på en så lång sträcka. Bra i alla fall att du tog dig i mål, jag tror det är viktigt att fullfölja! Mvh/Staffan

      Radera
    2. Tack för att du svarar!
      Jag har sprungit långpass hela vintern 20-25km, men fick till 30km 20/4 och 3/5, de gick 5-10s långsammare är min mara fart och kändes riktigt bra. Sen 17/5 skulle jag toppa på 35km och väggade efter 25km då sprang jag 20-30s långsammare än marafart, märkligt. Annars har jag sprungit tröskel intervaller 3-5km och distanspass 10-12km. Jag tar slut i benen inte flåset, det gör bara ont i ben och fötter och noll energi. Jag tror nog att jag kanske har tränat ner mig för mycket, för lusten att springa var inte stor innan maran och lite småskador som gnagde.
      Jag såg att du sprang med ganske hög puls på Sthl M. Är det något man ska träna på? Att ligga länge och springa på hög puls? Jag ska börja på ett nytt block av träning inför New York Marathon och vill jobba på mitt vägg problem :))

      Radera
    3. Det har varit en självklarhet från början för mig Morgan att besvara er som bemödar er om att skriva en kommentar. OK, de långa långapassen har du dessutom sprungit ganska snabbt. Jag sprang mitt längsta pass, 36km, fem veckor innan loppet, i slutet av april, det gick ca 30 sek/km långsammare än marafart. Kanske var du nedtränad som sagt, förmodligen hade du inte dagsformen/motivationen. När det gäller puls är det ju väldigt individuellt vad ens maxpuls är. Jag är ganska "högpulsad" med en maxpuls på strax över 200 bpm och kan alltså springa ganska länge på ganska hög puls utan att det för den skull är så ansträngande.

      Om jag baserat på detta får ge några råd inför NYC så skulle det vara detta:

      - Fortsätt med långpassen men planera gärna in ett par stycken som är en bit längre än 30-32km, den kan ge en psykologisk effekt att vara inne på den sista milen även på träning, prova t ex 34-35km vid något tillfälle.

      - Utöver det spring ett längre distanspass i veckan som är längre än de 10-12km du redan springer. Spring 15-19km en gång i veckan, det ger en bra effekt utöver långpassen. En del av det här passet får gärna gå i högre fart som intervaller eller snabbdistans.

      - 3-5km på tröskelintervallerna blir lite kort inför ett marathon. Fortsätt spring de här passen men öka längden på intervallerna, t ex 3x3km, 3x10 min, 6-5-4 km med joggvila mellan. 3x4km eller som snabbdistanströskel så att du längre fram i höst kan springa ca en timma i den här intensiteten, det är riktigt bra träning inför marathon!

      Några tips kanske värda att ta i beaktande?!

      Radera
    4. Väldigt bra tips Staffan! Tack!
      Jag ser ju nu utav det du skriver att det är en pusselbit som har saknats. Jag behöver kliva upp ett trappsteg. Det blir både mer mängd och intensitet. Jag får bygga upp till att kunna hantera det försiktigt bara :)
      Tack igen!
      /Morgan

      Radera
    5. Skoj att du uppskattar förslagen, se dem som rekommendationer utifrån vad som fungerat bra för mig, som inte har tid att träna supermycket. Lyssna på kroppen och skallen och var beredd att backa lite med träningen om du känner dig sliten, eller om familjen tycker att du är bortifrån för långa pass :-) Glöm inte bort löpglädjen, det ska hela tiden vara kul, även om man kan gruva sig för enskilda långa/tidiga/tuffa pass innan. Hör gärna av dig då och då med hur det går eller om du undrar något!

      Radera
  13. Sent omsider har jag läst din fantastiska rapport och måste återigen gratulera till ett otroligt väl genomfört lopp. Verkligen strålande och minst lika bra att kunna beskriva loppet som du gör så att man verkligen känner att man är med!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Förstår att det har tagit tid Louise, den är ju ganska lång :-) Tack för det! Folk undrar hur jag kan komma ihåg så mycket men jag är verkligen fokuserad när jag tävlar och jag tror jag har med det att göra. Vissa detaljer från i år minns jag dock inte alls. T ex brukar jag titta på båtarna och Riddarfjärden längs tråkiga Södermälarstrand, har inget som helst minne av några båtar där i år :-)

      Radera
  14. Imponerande !! Jag tänker då inte bara på tiden och placeringen utan också på genomförandet. Så ska ett maraton springas.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tackar Jumper! Ja, genomförandet var verkligen bra, banan är ju inte helt platt men ändå sprang jag väldigt jämnt, nästan hela vägen!

      Radera