måndag 4 juni 2012

Race Report Stockholm marathon 2012

Vad gör man när man är full av intryck och för uppe i varv för att sova lördag kväll, sover dåligt med stela lår, ömmande höftböjare, knän och ljumskar och därför vaknar tidigt söndag morgon? Jo man skriver ihop utkastet till race rapporten från Stockholm marathon!

Jag fixar drömgränsen - vilken känsla!

Fast jag visste att det skulle vara kasst väder var jag ganska missmodig på lördag morgon, svärföräldrarna och barnen (min fru jobbade) gjorde helt rätt som gjorde en DNS som stadionsupporters och stannade hemma! Tågresan upp till Stockholm ihop med David förflöt utan SJ-kaos och likaså T-banefärden till Stadion. Smidigt att hämta nummerlappen på mässan där jag också träffade på mitt löparsällskap för dagen, Tobias. Inte lika smidigt sedan att ta sig ut därifrån bland alla löpare som ville ha tak över huvudet! Anledningen att jag överhuvudtaget gick vidare in på mässan var att jag ville ha ett mellantidsarmband för tre timmar men de var slut när vi äntligen kom fram till montern.

Fördelen med trängseln var att det inte blev någon dötid att fördriva när vi väl kommit ut igen, hejade på Fredrik, svepte en kaffe, kissade sådär en femtioelva gånger, lämnade överdragskläderna men behöll en regnponcho som jag tagit med mig, värmde upp med att jogga en 20m-sträcka fram och tillbaka och tog ytterligare några kisspauser.

Dags för start. Foto: Marathon.se

I startfållan träffade jag Morgan och vi önskade varandra lycka till. Det regnade och och vinden blåste rakt i ansiktet ändå var det lika mäktigt som alltid att stå där! Precis före start inser jag att mina tre geler ligger kvar i väskan, klantskalle! Inget att göra åt, starten gick och vi kom iväg fint och kunde hålla målfart i princip direkt. Tappade bort David snabbt och det visade sig att han valt högerfil på Valhallavägen och öppnade första fem något snabbare än jag och hamnade strax före mig, en position som han sedan höll hela loppet och vi sågs inte förrän i mål. Tobias och jag sprang ihop och väl igång kändes det bara kul och stabilt och inte så farligt med blåsten eller regnet i början. Initialt undvek jag de allra värsta pölarna först men ganska snart var ändå skor och strumpor genomsura.

Passerade fem km med drygt 20 sekunders marginal, hälsade på Robert, vi skulle sedan följas åt resten av loppet. Söder Mälarstrand och Västerbron gick lätt första varvet och jag sprang ett tag med Hässelby-Karin på bron. Erik stod och hejade vid Rålambshovsparken, passerade 10km på 42:06, tog en mugg sportdryck men höll igen lite på drickat eftersom jag redan började känna mig lite kissnödig och drack kanske bara tre muggar sportdryck på första varvet. Olov kom upp bredvid mig och hälsade - trevligt och eftersom även han siktade på sub3 sprang vi i närheten av varandra de följande två milen innan han tyvärr började tappa lite i slutet. Precis innan stadion-passering vid ca 15km kom farthållarna för 3:00 ikapp med ett stort gäng löpare men eftersom farthållarna springer på bruttotid så valde vi att inte gå med utan sprang kontrollerat, måna om att inte springa på för snabbt men samtidigt inte låta luckan till farthållarna blir för stor. Ungefär här kom de första tendenserna till lite stelhet i yttersida vänster lår liksom i höger knä som varit lite irriterat och ömt veckan innan maran.

Täten på väg ner från Västerbron på första varvet. Foto: Fotosidan.se/Dieter

Ut på Djurgården och det kändes lätt och stabilt med vinden i ryggen men vid den skarpa kurvan vid 20km bjöd nästa km på tuff motvind och regn i ansiktet upp till halvmarapassering på 1:28:58. Peppade de superduktiga men fåtaliga tjejer jag passerade som måste legat topp 20-25 eftersom jag bara hade 14 damer totalt före mig i mål! Jag som inte gillar saltgurka tog några bitar för att få något i mig och resten av varvet på Djurgården upplevde jag som mycket lättare och snabbare avklarat i år jämfört med tidigare, inga svackor heller utan stabilt och i jämn fart hela tiden. Fördelen med att springa lite fortare är givetvis att kilometerskyltarna tickar förbi i en snabbare hastigheter! Stelheten i utsida vänster lår blev inte värre och högerknät kändes inte av heller. Det var ändå, som alltid, lika skönt att komma tillbaka till stan och Djurgårdsbron.

Strandvägen brukar gå lite tungt tycker jag och så även nu och jag började fundera på konsekvenserna av att jag glömt gelerna, dricka var jag inte orolig för då det var så kallt. Försåg mig med två bitar banan någonstans och ungefär vid Dramaten tog jag en hel näve, dvs tre, Powerbar-bitar vilka jag sedan sprang och knaprade på förbi 30km passeringen på 2:06 och ända förbi slussen och det var nog ett smart drag för det gav energi även om det var jobbigt att äta i farten.

Jag och Tobias efter 29km vid Nybroplan. Jag lyckas hålla ett fint löpsteg och samtidigt äta powerbar, haha

Backen upp vid Slussen gick fint men Södermälarstrand var tuffare andra varvet då jag tror vinden ökat, dessutom var kläderna nu genomblöta, shortsen satt klistrade mot låren och tröjan mot överkropp och armar och kylde rejält. I den branta knixen upp till Västerbron tappade tyvärr Tobias, saktade ner kort får att låta honom komma ifatt men när avståndet inte krympte körde jag på, precis som vi kommit överens om. Sprang försiktigt med korta steg nedför bron och kom ner i lä, passerade Robert och sade något intelligent om att "nu kör vi" och det gjorde vi. Jag kände mig stark här och nu, tyckte jag ökade farten i medvinden på Norrmälarstrand men mellantiderna visar att jag bara återgick till mitt måltempo eftersom femman mellan 30-35km som inkluderar Västerbron varit min långsammaste. Strax innan Stadshuset vid "Cola-stationen" fick jag istället en colaflaska av min kollega, Enhörnalöparen Niclas. Inget som var planerat men jag tog tacksamt emot den såklart! Passerade 35km på 2:28 och min reptilhjärna räknade på det och kom fram till att jag hade marginal. På Torsgatan efter centralstationen kändes det dock tungt och nu blev jag riktig orolig för att sub 3 höll på att rinna iväg när jag varken såg 37 eller 38km-skyltarna. Kom till slut upp för det långa motlutet och kunde sträcka ut i utförslöpan efter Odenplan och där någonstans uppenbarade sig 39km-skylten och klockan stod bara på höga 2:45 och där och då förstod jag att jag var "hemma"! Garmin visade fart strax över 4 min/km, inte för att jag lät mig luras av den men jag kände hur jag skaffade mig mer marginal för varje steg och peppade mina medlöpare med "nu går vi sub3".


Efter att ha plockat 195 placeringar på fjärde milen enligt resultatlistan nådde jag 40km efter 2:49 och nu var jag ännu säkrare att jag hade det som i en liten ask! Vid foten av sista backen ropade speakern "här kommer nr 3000 Staffan Dahlgren och han kommer springa under tre timmar". Jag sträckte handen i luften och skrek "Yes" och tog mig uppför backen med ett leende, vänster, tittade på klockan - 2:56 någonting, det är lugnt -  in höger bredvid Stadions murar, in genom porten och vilken glädje! Hann uppfatta en tapper Ingmarie som ropade glatt iklädd regnställ i en funktionärsroll. Höll farten, försökte mig på en halvhjärtad spurt när jag såg att klockan närmade sig 2:58:59 men det fanns inte riktigt någon extraväxel på stelfrusna lår, Tog mig också tid att vinka till den tappra publiken, i mål var glädjen total, fick en kram av Robert som var alldeles bakom mig och bloggläsaren Emir som tydligen använt min rygg som farthållare sista sju och som också fixade sub3 - stort grattis!



Väntade in Tobias och stapplade och då menar jag verkligen stapplade, sedan till IP. Hade knutit in chipet i skosnörena som vanligt och bad de superduktiga funktionärstjejerna om ursäkt att jag inte fixade att böja mig ner och knyta upp skorna men de bara skrattade och hjälpte mig. Fick en kaffe i handen av nästa gulliga funktionär men spillde ut i princip allt eftersom jag skakade så. In i massagetältet, inte för att få massage utan för att byta om och där i värmen från gasolbrännaren brast det för mig och tårarna kom! Gulliga funktionörer kom igen fram och undrade hur det var men jag skakade så att jag inte kunde prata utan förmådde bara göra tummen upp. Efter ombyte gick jag in i mässhallen, satte mig klumpigt ned för att få i mig lite energi och där träffade jag David som kommit in på finfina 2:58:21, 35 placeringar före mig. Efter en stund hade vi uppbådat tillräckligt med kraft för att stappla till tunnelbanan, en promenad som tog rekordlång tid.

Jag skulle igen vilja tacka publiken som trotsade vädret och framförallt alla fantastiska funktionärer som i timtals stod stilla i kylan och peppade och hejade och hjälpte oss löpare före, under och efter loppet, helt, helt fantastiskt!!

Det var tuffa förhållanden i år, framförallt före start, på Gärdet, Södermälarstrand och på Västerbron. Köldrekord, ca 4-6 plusgrader och kallaste junidagen sedan 1928 och många som inte kom till start men väl igång gick det ganska bra att springa och likt maran 2010 hade jag knappt några fysiska eller mentala svackor den här gången. Jag var inte nervös eller hade ingen respekt för distansen under loppet, det var enbart kul att springa ihop med Tobias och det kändes väldigt stabilt och jag sprang loppet till stora delar på känsla då jag inte hade något mellantidsarmband att gå på. Jag gissar att det faktum att jag tränat ganska mycket i marafart i slutet gett mig en bra löpekonomi och en bra känsla för marafarten! Inte en enda gång tänkte jag de vanliga tankarna på att stanna, börja gå eller ens sakta ner och jag behövde bara använda mitt mantra Snabb-Stark-Lätt någon enstaka gång.

Micke Sjöbloms film från hemsidan sammanfattar förhållanden rätt bra under helgens Stockholm marathon.



Med bättre förhållanden kunde tiden blivit ännu lite bättre men jag är bara så totalt nöjd och stolt över att nu ha fixat maran under tre timmar, dessutom under dessa tuffa förhållanden!! Maraträning kostar på för mig eftersom jag verkar sakna förmågan att ta lätt på uppgiften och bara springa runt en mara för att det är kul. De sista veckorna innan loppet har jag lagt väldigt mycket fokus och energi, för mycket tycker jag ibland, på förberedelser. Jag har nu sprungit Stockholm marathon fyra gånger på fem år och kanske nöjer jag mig ett tag nu. Att stå över förra året var en bra medicin för att återfå lusten till att springa marathon! Det är ett fantastiskt bra arrangemang, känslan vid start och målgång tycker jag inte har någon motsvarighet i Sverige men träningsmässigt har jag inte lust att fokusera så hårt på att få till långpassen och på Stockholm marathon varje senvår. Däremot vore det roligt att någon gång springa ett marathon utomlands, nu klarade jag ju t ex kvaltiden till Boston marathon med över 15 minuter...

Nåja, vi får se! Undertecknad ler fortfarande men grimaserar ganska illa när jag går i trappor, sätter punkt för den här race rapporten men börjar förhoppningsvis snart ladda om för nya äventyr med nummerlapp på bröstet! Tack till alla som kom fram och hälsade i lördags, tack för att ni läser, kommenterar och peppar, det ger mig mycket!!

46 kommentarer:

  1. Fan vad gött Staffan! Ett stort grattis passar bra här.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Mackan, jag såg att du fått tack-mail ang boken och ett sådant borde jag också skicka men jag skriver det här istället för alla att läsa för utan inspiration från din bok att träna lite mera periodiserat i vår hade det inte varit lika roligt och kanske inte heller blivit lika bra, tack igen!

      Radera
    2. Ingen orsak. :-) Jag blir glad av att se resultaten.

      Radera
  2. Återigen, stort grattis till en fantastisk prestation! Och rolig läsning till på köpet. Men tusan vad du kissade... Jag gick en gång före loppet och sedan var det bra tills jag kom hem, trots många vätskestopp. Liten blåsa, kanske? ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja många gånger blev det, hade såklart druckit för mycket, två gånger på tåget och ett antal besök i buskagen på IP, en del nervositet också.... ;)

      Radera
  3. Härlig rapport och känslan efteråt var fantastisk på så många sätt, glädjen, kylan och stämningen. Jag har inte riktigt landat än faktiskt :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har inte riktigt heller landat än Roberg men samtidigt känns loppet märkligt avlägset - hände det verkligenn :) Kul att vi sprang ihop, tack!

      Radera
  4. Imponerande Staffan, som alltid! Starkt jobbat och väl skrivet, överväger en mara nästa år och sådana här texter höjer sannolikheten för en anmälan... :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Roger! Kul med en mara Roger och kul att jag kan inspirera!

      Radera
  5. Som alltid läser man de bästa rapporterna här från alla lopp! Återigen, sjukt kul för dig Staffan och grattis igen. Hoppas vi ses på nästa lopp (gömde mig i spårets klubbstuga i stadions tunnelbana i princip fram till start)!

    //Jonas

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tackar Jonas, det var inget dåligt beröm när det finns så många race reports! Nästa lopp blir nog Enhörna Challenge 10000m bana 20/6, då kan du ju prata med mig när du varvar mig ;)

      Radera
  6. grymt Staffan, grattis än en gång!

    SvaraRadera
  7. Vilket grymt lopp som du gör! Både imponerande & inspirerande för att fortsätta kämpa mot min egen drömgräns! Jag var också därute, och min drömgräns om sub 3:10 lever kvar. Nytt PB med 2 min till 3:11 och oförskämt fräsch i mål :-) Stort Grattis! Hoppas att du slipper post marathon blues

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack igen Mangus! Ingen post marathon blues i sikte och jag tror inte det blir någon heller! Hoppas du slipper också! Ses på Stockholm halvmara i september?

      Radera
    2. Kul att se all positiv respons som du får!! Och nej - ingen pmb här heller - redan sugen på att springa igen :-) Planerar att köra LL som vanligt och anmälde mig nu i veckan t STHM - i år funkar det eftersom LL senarelagts m 1 vecka. Funderar faktiskt också på att ev ta en höstmara i Frankfurt 28/10 eller Nice-Cannes 4/11. Har aldrig sprungit en mara utomlands tidigare....

      Radera
    3. StHM anmälde jag mig också till i veckan LL har jag aldrig sprungit men någon gång ska jag väl prova men det lockar inte riktigt!!

      En utomlandsmara lockar som sagt, någon gång! Imorgon blir det lätt uppstart igen, hoppas vi ses på något lopp framöver!

      Radera
  8. Härlig berättelse! Det var tuffa förhållanden, men du klarade det otroligt bra. Det verkade som att det bara flöt på.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Just så var det Lennart, inga svackor att tala om kilometrarna tickade förbi i jämn fart! Fördelen i det här vädret var ju att jag inte höll på så länge, det måste varit ännu tuffare för er som var ute mycket längre!

      Radera
  9. Stort grattis till en fantastisk prestation! Jag läser med gåshud din berättelse och känner igen mig i allt utom hastigheten. :-) Mitt lopp var 59 minuter längre än ditt, men jag tror att sub4 betyder lika mycket för mig som sub3 för dig. Njut nu länge av den goa känslan!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tackar!! Avklarade mål oavsett ambition ger samma härliga känsla, stort grattis till dig också!!

      Radera
  10. Så stort! Grattis från botten av mitt hjärta! Jag är så imponerad av dig, Staffan! Vad blir nästa?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Erik och tack igen för din support! Nästa lopp blir nog ett försök att försöka förbättra det där milperset (jag vill ju vara snabbare än dig :) finns en bra chans på Enhörna Challenge (bana) 10000m 20/6.

      Radera
  11. Härlig läsning! Och stort grattis till den fantastiska tiden!!

    SvaraRadera
  12. Härligt att du klarade det. Stort grattis än en gång.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Olov, du fixar det nästa gång i lite bättre väder, lätt!!

      Radera
  13. Staffan - The Zenit Guy - en riktig blixtmara i t.ex. Växjö (höjdskillnad 2 meter) och du är snart med i fighten om SM-medaljerna. Släpp inte Malin bara.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, Fredric, tack, till SM-medaljerna är det rätt långt :) Jag ska boka in nästa träning med Malin E snart!

      Radera
  14. Underbar läsning! Grattis åter igen till det fina loppet!

    SvaraRadera
  15. Snyggt jobbat i vätan och kylan. Riktigt kul att du tog sub3 med marginal.

    SvaraRadera
  16. Stort grattis till sub3 Staffan! Tack dessutom för en välskriven rapport som gav rysningar :)

    SvaraRadera
  17. Härligt livfull story! Återigen ett stort grattis till en fantastisk prestation på alla sätt. Vilken minnesvärd upplevelse, Staffan!

    SvaraRadera
  18. Fantastisk race report, Staffan! Som alltid. Och igen, stort grattis till en kanonprestation!

    SvaraRadera
  19. Tack Kim och Ellinor!!

    Tack John!!

    Tack Nicklas, jo, den här maran lär jag inte glömma, av flera anledningar :)

    Bureborn, tackar!!

    SvaraRadera
  20. Fantastiskt lopp!Har du gjort några träningsprogram man kan kopiera?

    SvaraRadera
  21. Vilket väl genomfört lopp trots det usla vädret! Grymt!

    SvaraRadera
  22. Hej Peter, jag registrerar all min träning öppet på jogg.se, länk till träningspassen finns till höger på bloggen (tar lite lite att ladda just nu p g a ett strulande HTML-script). Jag följer inget program då jag tycker mängden löpning i de flesta/alla program är överdriven. Mitt grundupplägg är 3-4-pass i veckan varav 1-2 kvalitétspass, åtminstone ett intervallpass i veckan, inför maran långpass ca varannan helg (13st på 20 veckor) och ett långpass varje månad över 30km. I år körde jag också ett fartblock över sju veckor med snabba korta intervaller innan jag började en specifk träningfas på ca 10 veckor med mycket löpning i tänkt marafart.

    SvaraRadera
  23. Härlig läsning och ditt löpsteg ser oförskämt bra ut :)
    Är imponerad över din tid. Ännu mer imponerad blir jag med tanke på det väder ni utsattes för.

    Omöjligt att säga vad du skulle ha gjort för tid med normala förhållanden. Låt oss säga 17 grader och halvklart väder. Går det att uppskatta en sluttid?

    Du inspirerar mig på de längre distanserna. Det känns som vi är jämnbra med tanke på våra tider. Det hade varit kul om vi möttes upp på nåt lopp nångång framöver

    SvaraRadera
  24. Tack Mikael, visst ser löpsteget bra ut! Eftersom jag inte tyckte vädret påverkade mig så mycket så kan jag inte uppskatta om det gått något fortare med bättre väder men visst påverkade blåsten och kylan så lite fortare hade det nog gått. Visst är vi väldigt jämna och du inspirerar å andra sidan mig genom att springa 5km på 17:48, ett mål jag tycker verkar väldigt tufft!

    SvaraRadera
  25. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  26. Visst var det tufft och jag mådde som jag förtjänade efter loppet :)
    Jag ska inte helt svära helt på att det verkligen var 3.08 men det låg däromkring. Det var verkligen tokrusning i början.
    Försökte sedan ta en rygg men jag orkade inte hänga med.

    SvaraRadera
  27. Grymt Staffan, Kände igen mig mycket i dina beskrivningar med lårproblem och vind.
    Började nästan att gråta när jag läste om tårarna efter loppet. Jag kände ungefär samma. Man var lycklig att man klarat det helt utpumpad och nedfrusen...
    Härlg blogg och inspiration. Jag skall greja SUB180 till Berlin... eller senare...
    Än en gång grattis

    SvaraRadera
  28. Tack robsro och välkommen till bloggen! Ja visst känner man igen sig i kylan som alla beskriver!! Lycka till med satsningen mot Berlin, jag tycker själv det vore roligt att springa en mara utomlands någon gång!

    SvaraRadera
  29. Stabilt Staffan! Gasellen från Nykvarn har levererat igen! Sub-3 i det vädret är oerhört starkt! Dra till Boston, vetja. Hade varit kul att läsa din race report från det klassiska loppet!

    SvaraRadera
  30. Tack! Det skulle vara fantastiskt att springa i Boston! Samtidigt är det inte helt okomplicerat när man har fru och fyra barn på hemmaplan, helst skulle jag vilja åka bara jag och hustrun i så fall, samtidigt vet jag inte hur roligt sällskap jag ör när allt kretsar kring loppet, vilket det nog skulle göra även om jag inte satsade fullt ut på det. Åka själv är ju ett annat alternativ men det känns samtidigt lite tufft och "lyxigt".

    SvaraRadera